Ang. Gustavs grabb.

Jag har för någon vecka sedan läst GW Perssons bok där han berättar om den klassresa han gjort. Faktiskt en ganska intressant bok på många sätt. Där förstår man hur smal vägen kan vara när man växer upp. GW var av allt att döma en ganska smart unge. Han var trots detta ganska nära att halka in på en kriminell bana. Han beskriver i boken hur han som ung ägnade sig åt att sälja smuggel-
sprit m.m. Han hade själv under perioder vissa problem med alkoholen.

Jag tycker han är en ganska skön person. Han säger verkligen vad han tycker. Senaste "veckans brott" tog han upp en del intressanta saker när det gäller polisens sätt att arbeta, eller rättare sagt, att inte arbeta. Jag är i mångt och mycket beredd att hålla med. Under mina 40 år i yrket har jag sett så många kollegor som stämmer in på inslagen i programmet. Jag skulle dock vilja peka på ytterligare en aspekt och de är åklagarnas roll. Inte sällan kan en åklagare göra en bedömning att ett ärende ska läggas ner trots att man som polis kan se möjligheter att utreda ett brott. Fu-ledare, vare sig det är en åklagare eller polis, kan ibland i smband med seriebrottslighet mena att man har så pass många brott på en eller flera misstänkta att man kan sluta utreda eftersom straffet inte ändå blir högre.

Min uppfattning är att man, åtminstone för målsägarens skull, skall utreda alla brott som är möjliga att utreda.

Fortsättning lär följa i detta ämne. Jag tror att GW har startat en nödvändig debatt i ämnet och att det kan föra något gott med sig. Hoppas att alla unga nyutbildade poliser tar till sig av detta.

Cykelvasan

Som jag senast skrev blev jag utmanad att åka cykelvasan i år. Nu har jag varit inne på nätet och då kunnat konstatera att vi är många timmar för sent ute. Enligt vasaloppets hemsida så nåddes taket på 9000 anmälda inom 48 timmar. Så blev det med den utmaningen. Lite trist faktiskt. Däremot fanns hur många platser som helst på halvvasan och den på 3 mil. De lockar dock inte för min del. Då kan man lika gärna ta cykeln hemifrån och åka den sträckan i närområdet.

Marcus

Igår kväll, den 23 januari, var det fest hos Marcus. Vi firade hans 23-årsdag med god mat och dryck till. Tänk vad åren går och alla blir vi äldre. Ju äldre man blir desto snabbare tycker man att det går mellan födelsedagarna.
Nog om detta. I helgen fick jag faktiskt en utmaning av just Marcus. Han utmanade mig att åka cykelvasan till sommaren. Varför ska alla utmana mig? Den frågan ställer jag mig eftersom det var samma sak med Vasaloppet på skidor. Då utmanades jag av en arbetskollega. Då vill jag bara säga, att jag antog utmaningen och åkte 5 år på raken medan denna kollega inte åkte en enda gång. Gissa om det blev tråkningar. Bara så du vet Marcus, vad som händer om du ballar ur. Då blir det jobbigt, kanske jobbigare än att ställa upp och plåga sig dessa nio mil under några timmar. Om jag själv hoppar av så kan jag ju alltid åbefropa åldersfaktorn.

Va trött man blir på TV4

Har återigen genomlidit ett par skidskyttetävlingar med TV4 och dessa ideliga reklamavbrott. Man håller faktiskt på att förstöra en fantastisk TV-sport. Hoppas att SVT ställer upp för oss tittare till kommande säsonger. TV 4 kan ju ägna sig åt såpor och liknande program. En någorlunda räddningsplanka är Eurosport, som inte har fullt lika mycket reklam. Tack för ordet.
Nu kan vi gå över till det politiska. Idag har ju Håkan Juholt abdikerat, vilket kanske är lite synd. Han har ju faktiskt med sina klavertramp varit till nytta för regeringspartierna. Han hade gärna fått vara kvar till nästa val till stor nytta för alliansen.
Sen har vi den lokala turbulensen i Norapolitiken. Tyvärr verkar det bli så att socialdemokraterna får återkomma till makten. Orsaken är av allt att döma det nybildade Norapartiet och KD, som inte kan komma överens. I de båda partierna verkar man ha den inställningen, att får jag inte som jag vill så ska inte ni heller få som ni vill. Man verkar inte veta vad kompromiss är för något.
Den som lever får se vad resultatet blir at detta.

Äntligen

Efter mycket huvudbry har jag nu äntligen, med bistånd av en hjälpsam granne, fått igång min e-postlåda. Nu är det bara sätta igång och mejla liksom ta emot mejl.
Tänk vad beroende man kan bli av moderniteter. Ja, egentligen är det ingen modernitet längre utan en självklarhet. Tidigare hade vi flaskpost, brevduvor, kurirer, som förde brev och meddelanden vidare. Så småningom kom något så fantastiskt som faxen. Jag kan berätta en sannhistoria om när en lite äldre dam som fick i uppdrag att skicka ett fax. Jag gick in till denna dam och bad henne att skicka ett fax till en annan myndighet. Faxen var belägen i ett angränsande rum. Jag satt själv upptagen med någon arbetsuppgift, men kunde höra att något inte gick så bra i faxrummet. Efter en stund kommer hon in till mig med papperet i handen och säger: "papperet kommer ju tillbaka hela tiden, de går inte att få iväg det". Detta utspelade sig för drygt 15 år sedan. Jag minns därför inte exakt vad jag sa. Jag hade troligen ganska svårt att hålla masken och jag minns att jag sa något om att det inte handlade om någon rörpost. Då ramlade poletten ner för henne. "Men gud va dum jag är", säger hon och vi skrattar båda åt det hela. Vi skämtade om händelsen vid flera tillfällen efteråt.
Man kan ju undra vad som blir nästa steg efter mejl och SMS.

Vad blev det av denna vecka?

Förkylning, förkylning och åter förkylning. Jag kände hur förkylningen kom smygande måndag kväll för att sedan eskalera under tisdagen och sedan slå till med full kraft under onsdag och torsdag. Fredag något bättre liksom lördag och idag söndag ungefär lika. Bara lite svårt att sjunga upp sig från morgonen. De var som en sjukjournal, så var det med detta och hopp om livet.
Nåja, inte bara elände under veckan. Lördag åkte vi faktiskt in till Örebro. Skrapade triss, handlade och beställde en resa till Mallorca med avresa i slutet av mars.
Vädret kanske man ska nämna lite om. Denna konstiga vinter, ingen snö, kring noll eller bara några minusgrader. Men när jag nu tittar ut så faller faktiskt ett lätt snöfall med riktigt fjunig snö. Det blir nog till att dra norröver för att få någon skidåkning denna vinter.

Lite miljötänk, dock ej miljöpartist.

Då var en vecka avverkad på det nya året och helgen är över. Vi avslutade helgerna med en kryssning till Helsingfors med Silja Symfoni. En skön sjötur med god mat. Bussresan till färjan var däremot en uppvisning i onödigt åkande till ställen där det inte fanns några påstigande. Tidigare resor vi åkt brukar chauffören ha en lista där det framgår var han ska hämta upp passagerare, så inte denna gång, vad det verkade.Resan började med att vi åkte från Örebro. Första stoppet blev i Götlunda där chauffören skulle ha en timmes rast eftersom han kört från Karlstad med en passagerare. Vi fyra som klev på i Örebro fick åka ca 20 minuter då det var dags att stanna och lämna bussen. När rasten var slut gick färden vidare till Arboga. Ingen klev på där. Ut från Arboga vidare till Köping. Ingen där heller som ville åka med. Tillbaka några kilometer för att ta en tur förbi Kungsör. Inte där heller någon som ville åka med oss. Nu laddar vi för Eskilstuna och faktisk där fanns en person som ville åka med. Nu var vi i alla fall sex passagerare i denna stora buss. Färden går sedan till Strängnäs och där får faktiskt med oss ytterligare två resenärer. Ja, tänkte vi nu måste vi väl åka direkt till färjeterminalen, men icke. Döm om min förvåning när vi också åker in i Södertälje. Har inte hänt tidigare när jag åkt till färjan. Tror ni någon ville ålka med? Nej. Då undrar jag hur många extramil med åtföljande luftförorening blev detta bara på grund av dålig eller ingen planering.
När vi ändå är inne på miljöaspekter och slöseri med resurser så ska jag berätta en annan sak. Var och köpte en telefon av märket Panasonic häromdagen.När jag öppnar kartongen ser jag att det är en förfärlig massa grejer, som jag funderar vad jag ska göra med. När man då börjar läsa instruktionsboken, en av dem som är på svenska, upptäcker man att där finns ett telefonjack, inte bara för Sverige utan också ett för Finland och ett för Danmark. De finns telefonsladd, inte bara för Sverige utan också en för Norge. Allt detta är bara att slänga. Därtill instruktionsböcker på flera olika språk, som man också får slänga. Jag förstår inte varför de ska vara så svårt att göra förpackningar som är anpassade för det enskilda landet. Telefonen är så pass billig att man säkerligen skulle ha råd att köpa en ny om man skulle flytta till något av dessa länder. Och den dag man flyttar är jag övertygad om att man inte hittar igen grejerna. Har ingen miljöpolitiker själv råkat ut för detta och reagerat? Jag bara undrar.

Nyårsdagen

Efter nyårsaftonens inlägg blev det ett ganska sedvanligt nyårsfirande på tvåmanhand bestående av mat i några vänkontakter på telefon och SMS. Två f.d. arbetskamrater, Sixten K. och Lasse N. hörde av sig. Den förstnämnde per telefon och den senare via SMS, vilket var mycket trevligt.
Klocklan 12, ja även ett par timmar före tolvslaget, sköts det fyrverkerier runt om oss. Faktiskt onödigt att själv köpa raketer när man kan snika till sig och titta på det som andra har kostat på.
Tessa var helt lugn, trots allt smällande. Hon verkade mest road av att se raketerna flyga iväg.
På nyårsdagens förmiddag vräkte snön ner och innan det hela var färdigsnöat låg det ett ca decimtertjockt snötäcke.