Resan gick till Rom mellan den 25-30 maj. Det började med att vi, jag och Gunilla, på torsdag den 24 åkte till Örebro för att ligga över hos Karin och sedan på fredag kl. 03.50 åka buss från Resecentrum till Arlanda. Därifrån vidare med flyg till Rom och flygplatsen, Fiumicino. Tågresa på en halvtimme till Rom och järnvägsstationen, Termini. Väl framme där beslutade vi oss för att till fots söka oss fram till den adress där vi skulle bo under vår vistelse i Rom. Bostaden hade vi fått hyra genom Gunillas brorsdotter, Katarina, som bott i Rom i 15 år. Själv bodde hon i en lägenhet som låg vägg i vägg.
Det visade sig inte helt lätt att orientera i Rom, beroende på att man inte är lika noga med att skylta med vad gatorna heter, som vi är i Sverige. Nåväl efter lite frågande och ett par telefonsamtal till Katarina kom vi så småningom rätt. Hon mötte sedan upp vid Pantheon och det visade sig att hon bodde bara hundra meter därifrån.Nu var det dags att börja tänka på att "göra" Rom.
Första heldagen, lördag, var långt innan bokad för en fest i bergen ovanför en stad som heter Tivoli. Festen anordnades av en förening, SWEA, som är en förening som drivs av svenska kvinnor bosatta utomlands. Här var det nu lokalföreningen i Rom som anordnade en sommarfest, inte bara för medlemmarna utan även för anhöriga.
Jag ska berätta lite om resan till och från festen, som är ett kapitel för sig. Att åka bil i Italien med italiensk chaufför är inte som att åka bil i Sverige, vilket kan vara nog så läskigt om man som jag är åkrädd. Vi började med en taxiresa i Rom för att komma till en järnvägsstation. Chauffören tänkte av allt att döma göra några extrasvängar eftersom han räknade med att vi alla tre var turister. Men se då misstog han sig. När han nu fick klart för sig att en av passagerarna, Katarina, inte alls var någon turist fick han efter hennes vänliga men bestämda påpekande krypa till korset och försöka hitta närmaste väg till järnvägsstationen. Eftersom jag inte kan språket kunde jag under färden bara gissa mig till vad det hela handlade om. Jag hade fullt upp med att bromsa och svänga undan när jag tyckte att det var nära kollisioner. De var i alla fall skönt att kliva ur bilen och ta tåget för nästa etapp. Taxiresan från tåget till platsen för festen blev något lugnare då chauffören i vart fall inte försökte göra några omvägar för att tjäna pengar. Men fortfarande kunde marginalerna vara små. Men de är väl så man kör här.
När vi sedan skulle lämna festen hade Katarina vidtalat en av festdeltagarna, som var italienare och hans svenska fru, att vi skulle få åka med till en tunnelbanestation. Den resan gick mycket snabbt eftersom den till stor del gick på motorväg och över tillåten hastighet med ett antal kilometer.
Festen då kanske någon frågar sig? En trevlig fest med mycket mat och dryck. Åskväder, regn och hagel varför vi efter maten fick flytta in från den plasttakförsedda uteplatsen. Vi köpte lite lotter som såldes och hade turen att vinna ett presentkort på IKEA. Värde 500 kronor. De var på en av de två sista lotterna på lottringen som vinsten utföll. När jag tog lotterna fällde jag kommentaren, att här är det en vinst. Och så blev det.
Söndag blev det besök vid den berömda fontänen, Fontana di Trevi. Där kastade Gunilla en slant i fontänen, som brukligt är för att man ska komma tillbaka till Rom. Anita Ekberg saknades dock i fontänen. Därefter blev det besök på och vid Spanska trappan. Timmarna gick och så småningom promenerade vi hemåt. Innan vi gick upp till lägenheten gjorde vi också ett besök i Pantheon, en på sitt sätt imponerande byggnad.
På kvällen var vi bjudna på mat hos Katarina. Gott och trevligt italienskt.
På måndag förmiddag drabbades vi av regn, vilket dock inte hindrade oss från att traska ut mot nya även-
tyr. Vi styrde nu stegen mot Forum Romanum och Colosseum. Här kunde man verkligen känna historiens vingslag. Att vandra runt i Colosseum och tänka sig vilka scener som kan ha utspelats där med djur och människor i huvudrollerna.
Jag berättar bara här hur vi besöker olika kända platser, men man ska då veta att under vandringen till de platserna passerar man andra mycket sevärda byggnader, fontäner, statyer m.m. Allt med sin historia. De blev vi riktigt medvetna om när Katarina senare på kvällen gjorde oss sällskap och berättade om andra saker och platser, som inte är så omtalade som de platser vi besökte på egen hand.
Katarina var en utmärkt guide med sina imponerande kunskaper.
Tisdag blev det dags att besöka den katolska kyrkans högste i Vatikanen. Påven själv träffade vi inte men väl fick vi se hans kyrka, Sankt Peterskyrkan. En imponerande "koja" med målningar som inte går av för hackor. Man tycker inte att kyrkan ser så stor ut när man betraktar den utifrån. Däremot när man kommer in kan man se att man verkligen får plats där inne.
Efter kyrkan blev det Sixtinska kapellet, eller Capella Sistina som man säger på italienska, vilket inte var något litet kapell. Där fanns vävnader, målningar av många kända konstnärer, skulpturer och mycket annat att titta på. Efter den rundvandringen var det dags att styra stegen hemåt.
På kvällen var vi sedan ute och åt en middag tillsammans med Katarina på en närbelägen restaurang.
Onsdag ägnades åt hemresa, som började med att vi lämnade lägenheten vid 08-tiden och promenerade till järnvägsstationen. Vi hade nu lärt oss hitta i Rom genom våra promenader att vi kunde gå raka vägen. Vi var sedan framme i Örebro 21.30 på onsdag kväll där vi mottogs av Tessa och Karin på Resecentrum.
Jag har bara här ytligt återgett vad vi var med om. Man känner hur alla intryck sedan smälter in efter hand. En sak är dock säker att utan Katarinas kunskaper, som hon snällt delade med sig, hade inte den här resan blivit så lyckad som den nu blev. Tack Katarina för allt.
