Besök hos frisören.

Jag har under många år haft min frisering hemmavid och har alltid varit nöjd med resultatet. Nu i dagarna tänkte jag att jag skulle göra ett besök hos en, som jag trodde, proffesionell frisör.

När jag kom in i salongen blev jag något fundersam över utrustningen. I lokalen fanns två utländska kvinnor, som av allt att döma var frisörer eller i vart fall hade någon uppgift i salongen. När jag ombads kliva fram och sätta mig i frisörsstolen gjorde jag en reflexion över den ganska primitiva utrustningen. Dels fanns inget riktigt bord framför stolen, som jag kom ihåg från den tid jag gick till frisören. De fanns knappt någonstans att lägga ifrån sig glasögonen inför klippningen. Stolen kändes inte heller som en riktig frisörsstol. Även en annan detalj saknades, en ganska vesäntlig sak, mer om detta senare i berättelsen.

Så småningom, när jag tagit plats i den primitiva stolen, fick jag den sedvanliga papperskragen runt halsen och därefter även det sedvanliga skynket över axlarna. Allt väl med detta. Vad som gjorde mig lite fundersam var att en av kvinnorna gav lite korta instruktioner, på något språk som jag inte förstod, till den som satt på mig nämnda attiraljer. Min tanke var att hon var någon elev eller lärling och att det var den andra kvinnan som skulle klippa mig.

Men så var inte fallet. Den av kvinnorna som gjort förberedelserna tog sig nu an klippmaskinen. Nu börjar jag bli orolig, riktigt orolig. Kvinnorna sa något ord då och då till varandra, fortfarande på ett främmande språk. Kvinnan med klippmaskinen skred till verket sedan hon av allt att döma frågade sin kollega om vilket skär hon skulle använda, vilket inte gjorde mig lugnare. Jag var nu nästan på väg att lämna stället. Men foglig som man är satt jag snällt kvar i stolen. Jag började känna mig något svettig under mitt plastskynke. Om det var av nervositet eller att det just denna dag var mycket varmt vet jag inte säkert. Kanske en kombination av båda sakerna.

Nåväl, klippningen fortskred och de verkade väl någorlunda normalt. Efter att ha använt en maskin gick hon sedan över till en annan typ av maskin ocdh därefter kom saxen fram. Nu börjar det hända saker och ting. Som jag kommer ihåg sedan den tid jag gick hos frisören så hade han eller hon alltid en mjuk borste nära till hands för att borsta bort hår som hamnade i ansiktet och bakom halsen, främst när klippningen var klar och papperskragen avlägsnades.

Hur tror ni att denna frisör gjorde? Jo, hon blåste helt enkelt bort håret i ansiktet till en början. Tro nu inte att hon använde någon elektrisk blås, som faktiskt fanns tillgänglig, eller någon form av handblås. Vad kan man då använda sig av? Man använder sina egna lungor. Hon blåste mig i ansiktet från sidan, inte bara en gång utan flera gånger. När hon sedan avlägsnade papperskragen blåste hon mig även i nacken ett par gånger.
Till hennes försvar kan sägas att hon varken hade dålig andedräkt eller fräste saliv när hon blåste. Hon lät inte heller förkyld. Tack och lov och hoppas att hon inte hade någon annan sjukdom som är smittsam genom andedräkten.

Resultatet av klippningen då. Jag fick titta i en nackspegel, som brukligt, och nickade och tackade med god min. Betalade och gick därifrån, säkert för första och sista gången för när jag kom ut i bilen och tittade mig i bilens backspegel på nära håll såg jag hur illa det var klippt. Jag undrar när man nästa gång vågar sig på att uppsöka en frisörssalong.Nu blir det en omklippning i hemmets vrå.

Myggor.

Jag måste ställa frågan: har myggen blivit fler? Har vi blivit otåligare? Har myggen flyttat längre söderut?

På första frågan skulle jag vilja svara, NEJ. Vissa somrar har vi mera mygg än andra beroende på nederbörd och värme, som gör det gynnsamt för kläckningen. Så har det alltid varit och de får vi leva med.

På andra frågan tror jag att man kan svara, JA. Och vad kan då detta bero på? En gissning kan vara att fler människor bor i städer och tillbringar sin fritid allt mer på landsbygden i stugor och ute i skog och mark där myggen i huvudsak finns.

På fråga tre så tror jag att svaret är, NEJ. Västmanland, Uppsala, Gästrikland och Dalarna har säkerligen haft mygg i samma mängd tidigare. Att vi nu gnäller mer och kräver att myndigheterna ska ta hand om myggen åt oss beror på det jag nämnt ovan.

Varför har man aldrig fört upp myggen på denna nivå när det gäller förekomsten av mygg i norra Sverige. Jag kan lova att man där varje sommar år ut och år in har mygg i lika stor utsträckning som i de tre nämnda landskapen. Ingen har kommit på idèn att där syssla med flygbesprutning. Visst klagar man, men bara man och man emellan, aldrig att man börjar kräva besprutningar från luften.

Om man ska vistas bland myggen får man lov att anpassa sig därefter. Man klär sig rätt, d.v.s. heltäckande, man använder myggmedel, man skaffar sig en lövruska och viftar bort myggen med den o.s.v.

Och tänk va bra att myggen finns  för alla predatorer, som också ska ha sin föda. Tänk om vi utrotar myggen vad många som inte får mat. Alla insekter, så även myggen har en uppgift att fylla. Därför skydda er och stå ut i vår fina natur.

Lev väl och låt myggen finnas.