Besök på banken.

Om man bedriver en affärsverksamhet vill man väl att kunderna ska strömma till, antingen personligen eller via näthandel eller bådadera. Banken borde väl vara en verksamhet som vill att kunderna ska kunna både komma till banken, men även utföra ärenden via internetservice. Om man besöker en bank idag så kan man ju undra om man är välkommen eller bara till besvär. Jag tror det senare, d.v.s. att man är till besvär.

I mellandagarna mellan jul och nyår blev jag tvungen att göra ett av mina få bankbesök under året. Jag skulle tro att det för min del rör sig om ett par personliga besök per år. Och vart vill jag komma med detta kanske någon undrar. Om jag håller mig till det här aktuella tillfället så handlar det om den väntetid man måste avsätta när man går till banken. Inte ens en gång Systembolaget, på den tiden man handlade över disk, hade sådana väntetider inför storhelger.

Jag gjorde första försöket den 27 december. Gick in och tog en kölapp och såg att det var 25 före mig i kön. Jag gick ut på stan och tänkte att efter 10-15 minuter var det nog snart dags. Men icke sa Nicke. Den enda kassa som var öppen hade hunnit med 2 kunder. Då gav jag upp och tänkte jag gör en ny attack nästa dag.

Nästa dag var endast ett 10-tal kunder före mig och jag satte mig därför ner och väntade troget. När man sitter på detta sätt har man tid att göra lite iakttagelser, bl.a. hur arbetet fortlöper. Den enda personal som fanns i bankens enda kassa gjorde säkert ett gott arbete, men vad som slog mig när den kund som var före mig kom med en påse mynt som nu skulle räknas och tydligen sättas in på ett konto. Jag tog inte tid på hur länge detta tog, men tillräckligt för att jag själv och ytterligare kunder började skruva på sig. Nåväl jag höll ut denna gång och fick mitt ärende uträttat på ett par minuter.

Den slutsats man kan dra av bankers beteende mot kunder som besöker bankernas s.k. kassaservice är att man helst vill slippa dessa besök. Om detta vittnar, inte bara detta tillfälle, utan berättelser från andra bankkunder.

Vilken bank ovanstående berättelse handlar om gör det samma. Och slutligen vill jag naturligtvis framhålla att det inte är den enskilde tjänstemannen som har ansvaret utan att det rör sig om en ledningsfråga eller kanske en taktik från ledningshåll för att få så få besök som möjligt på banken. Då tror jag att man biter sig själv i tummen eftersom det är kundernas pengar man sedan lånar ut till hög ränta.

Pepparkaksgubbar/gummor/grisar/hjärtan, m.m.

Vad är det för fel med pepparkakor i skolan vid luciafirandet? Eller vi kanske helt får sluta upp med att äta pepparkakor på grund av färgen. I förlängningen kanske vi även får skippa sirapsstänger och andra brunfärgade bakverk om man börjar anamma de tokig- heter som man kommer på.

För den oinvigde så hänsyftar jag här till en skola i Laxå där man skulle ha ett lucia- firande i årskurs 4. Problemet var att man inte längre skulle ha pepparkaksgubbar i luciatåget och inte heller pepparkakor till fikat. Anlednigen var att allt detta kunde väcka anstöt hos vissa. Vilka "vissa" var uttalades inte klart, Vilket jag tyckte gjorde det hela än mer absurt.

På denna galenskap reagerade en mamma till en 10-årig pojke, som sett fram emot att få vara med som pepparkaksgubbe. När det hela fick uppmärksamhet backade läraren och andra ansvariga och menade att det hela var ett missförstånd. Dock hade mamman ett SMS från läraren, som tydligt visade att det inte alls var något missförstånd. Efter detta fortsatte cirkusen.

Någon dag senare går man från ansvarigt håll ut i tidningen och säger att det hela grundade sig på att läraren villa vara så politiskt korrekt som möjligt, vilket gör det hela än mer absurt. Man försöker här från skolans sida att hitta ursäkter för det ställningstagande man tog. Varför inte direkt erkänna att det blev fel och göra en s.k. pudel. Tror man verkligen att man motverkar främlingsfientlighet och rasism genom att hitta på sådana dumheter som detta. Om vi skulle acceptera sånt stillatigande kan man undra var vi kommer att hamna och ingen kan få mig att tro att man kommer tillrätta med problemen på detta sätt.

När jag läst om detta i tidningen och nästa dag var ute på stan och mötte en mörkhyad man kom jag osökt att tänka på detta med pepparkaksgubbe. Dock vill jag påpeka, utan att för den skull tänka rasistiskt. Jag tror inte att jag är ensam om en sådan reflek- tion och jag tror att det är helt naturligt. Människan är sådan. Jag lägger inte någon värdering på om tanken är positiv, negativ eller harmlöst neutral. Kan säkert bero på tänkarens egna värderingar.

Apropå avstånd.

Senast det begav sig var det ett basketlag som fick åka 100 mil norrut. Man åkte tåg, hade tydligen inte upptäckt flyget, resan tog 17 timmar enkel väg och sängarna var för korta och därför förlorade man matchen. När laget från norr några veckor senare åkte samma sträcka, fast i motsatt riktning vann man matchen. Hur kan detta vara möjligt? Jo, jag tror att det dels berodde på att man upptäckt flygets fördelar och inte bara detta utan att man helt enkelt är ett bättre lag. Så ursäkten med att den långa och obekväma resan skulle vara orsaken till den förlorade matchen går jag inte på. Om man inte läst tidigare blogg så kan jag säga att detta gäller matcher i basketligan mellan Eco Örebro och LF Basket från Luleå. De lag som klagade över den långa och obekväma resan var inte helt oväntat Örebrolaget.