Heja SVERIGE!

Rubriken handlar inte om fotboll, ishockey, skidsport eller någon idrott överhuvudtaget. Nej, det handlar om att Sverige nu med modern teknik kan kontrollera vad grannen, eller nästan grannen, i öst sysslar med. D.v.s. Ryssland. De kanske är dags att vi börjar ge igen för gammal ost som det brukar heta.

Tänk att man i vissa politikerkretsar i Sverige kan bli så förfärad när man får veta att FRA fullgör sina arbetsuppgifter på ett till synes alldeles förträffligt sätt. Att man sen delar med sig av vad man fått veta till länder som vid ett angrepp skulle ställa upp på våran sida är helt naturligt. Vi kan inte räkna med att hela tiden åka snålskjuts på andra när vi ska försvara oss.

Och vilka är det som förfärar sig mest över FRA:s verksamhet. Ja naturligtvis vänsterpartiet eller rättare sagt kommunisterna, vad var annat att vänta när deras förebild angrips. Ett visst tamt jamsande kan man även höra från miljöpartiet. Övriga partier är mer realistiska och tar det hela för vad de är.

Om man tänker tillbaka genom åren hur dessa ryssar betett sig mot t.ex. Sverige på 70 och 80-talet. Även om det kanske ibland var falskt larm vad gäller u-båtskränkningar så finns det dock ett påtagligt bevis för kränkning i Karlskrona skärgård när den ryska u-båten gjorde en riktig självmarkering. Ingen kan få mig att tro att de bara var den enstaka kränkningen som gick så galet.

Eller kanske är det så att ryssar i gemen är dåliga på att navigera och läsa kartor vare sig de är på land eller till sjöss. Som exempel kan nämnas alla ryska lastbilar, som i samband med millitära övningar, "råkade" köra fel och hamna i eller i närheten av övningsområden eller millitära anläggningar.

En annan sak var att rysk ambassadpersonal visade ett oerhört stort fiskeintresse och då främst i närheten av millitära anläggningar. Man blev mäkta irriterad när polisen utförde kontroll och intresset avtog högst markant när man visste att man var observerad.

Listan skulle kunna göras betydligt längre på händelser som varit riktade mot Sverige.

Likhet inför lagen, är det verkligen så?

För ca 1 år sedan var det en VD i en större svensk stad som kom i bråk med några ordningsvakter i samband med några festligheter. Huruvida VD:n var onykter kan vi lämna därhän. Men om jag har förstått saken rätt så var det någon bekant till denna VD som skulle avvisas och motsatte sig detta. De ledde till ett tumult som VD:n blandade sig i och i de sammanhanget bl.a. slog till en av vakterna.

Händelsen ledde till att det blev en anmälan om våld mot tjänsteman med påföljande utredning. Eftersom VD:n hade ekonomiska resurser så anlitade han en advokat och gjorde en egen utredning. Efter ungefär 1 år kallades parterna till rättegång. Tingsrätten hade avsatt två hela dagar för detta "spektakel", om man får kalla de så.

Så småningom kom också en dom och döm om min förvåning när jag läste att det blev en friande dom. Och till detta tillerkändes VD:n 38000 kronor i ersättning för rättegångskostnader.

Om vi istället säger att det var Pelle 20 år, en helt vanlig kille men något onykter, som varit i samma situation och gjort precis samma sak hade säkerligen utslaget blivit ett helt annat. För det första hade det inte blivit fråga om någon rättegång över två dagar. Om det blivit rättegång hade den troligen varit avklarad på under en timme. De hade också kunna bli så att åklagaren skrivit ut ett strafföreläggande på lite böter och det hela hade varit ur världen.

Jag tycker inte, med detta som exempel, att det i alla lägen är likhet inför lagen. Till detta kommer att VD:n kostade samhället först 38000 kronor och två rättegångsdagar. Pelle däremot, kan man drastiskt uttrycka, såg till att det gick plus för samhället. I vart fall om han tog emot ett strafföreläggande och därmed stod för vad han gjort.

Slutligen vill jag påpeka att min åsikt när det gäller förfarandet med VD:ns ärende bygger på uppgifter i media.