Skippa Sveriges nationaldag.

Det började med att skolavslutningarna inte skulle få hållas i kyrkan av hänsyn till de s.k. nya svenskarna. Nästa blev att det av samma skäl inte var acceptabelt att svenska försvaret skulle deltaga i Nationaldagsfirandet. Visserligen hittills bara i Umeå, men ändå. Någonstans måste man ju börja för att få stopp på den svenska nationalismen.

Om vi tittar vidare på vad som kan bli tabu att fira av samma hänsyn så kan man ju tänka sig att julen och Jesu födelse är något som kan bli aktuellt. På detta kommer påsken, men de vill vi kanske fira, åtminstone att Jesus korsfästs. Däremot uppståndelsen kan bli problematisk. Givetvis kan det då också bli problem med Kristi Himmelfärdsdag.

Midsommar är en annan högtidsdag som ofta firas i folkdräkt och med folkdanser. De kanske inte heller passar sig.

Vad har vi kvar sen? Nyår och möjligen pingst kanske vi får behålla och även morsdag och farsdag.

Varför har man inte gjort en riktig åsiktsundersökning bland nysvenskarna för att få veta vilka åsikter de har när det gäller vårt firande av olika högtider. Jag är inte så säker på att resultatet skulle visa att vi fortsättningsvis skulle behöva avstå från våra högtidsdagar.

Mobiltelefonernas och surfplattornas förbannelse.

Tänk om vi som konsumenter hade varit nöjda med en mobiltelefon, som verkligen är en telefon och inte en minidator. En telefon av märket Ericsson eller Nokia av 90-talsmodell tycker jag skulle varit helt acceptabelt. Hur man sen ska handskas med surfplattor och bärbara datorer har jag ingen idè om. Nä, jag förstår ju att man inte kan vrida utvecklingen bakåt, men jag kan inte låta bli att reflektera över dessa "maskiners" intrång i våra liv.

Jag har den senaste tiden företagit en del resor med buss, tåg och flyg och även bott på hotell en vecka. Och vad har då detta att göra med mobiltelefoner och surfplattor kan man fråga sig? Jag ska försöka förklara mig.

Jag börjar med att kliva på bussen för att åka 3 mil. På bussen sitter ett antal människor, flera har sin mobiltelefon i handen och ibland med hörsnäckor i öronen. Ingen verkar använda telefonen för att prata med någon, utan sitter djupt försjunken och tittar på telefonens lilla bildskärm. Undrar vad dom tittar på, tänker jag.

Efter avslutad bussresa stiger jag in på en järnvägsstation, eller resecentrum, som det kallas idag. Och där, ytterligare telefonpratare, förlåt telefontittare, eller surfare, som det kanske heter. Inte ett par tre surfare utan många. Minst hälften av alla som vistades i väntsalen satt med sin mobiltelefon, dator eller surfplatta. Sen tåg i 20 minuter och inte fullt så många upptagna av sin elektronik, men när jag sedan klev på nattåget tog det fart på nytt och surfandet fortsatte med hög intensitet till fram på småtimmarna. Tågresan tog slut under förmiddagen nästa dag och faktiskt var det bara någon enstaka, som nu orkade använda elektroniken.

Någon dag senare var det dags för en ca 6 timmars flygresa. På flygplatsen, mobiltelefoner och surfplattor plockas fram i mängd under väntan på att gå ombord. På planet gäller vissa restriktioner, tack och lov. Man kan ju inte heller se så noga vad medpassagerarna sysslar med på ett flygplan så detta kan jag lämna där hän.

Nu kommer det som mest stör mig. Observera, stör mig, kanske inte andra. Var och en får tycka vad dom vill. På detta hotell där jag bodde och vistades en vecka med frukost lunch och middag kunde man verkligen få se avarter när det gäller användandet av elektronik i tid och otid. Att man sitter i hotellets stora reception med sina telefoner och surfplattor för att läsa nyheter från hemlandet är inte så konstigt, eller har kontakt med anhöriga. Däremot när man under måltiderna i restaurangen måste sitta med telefonen som medelpunkt över matbordet. Som exempel kan nämnas en tonårsflicka, som satt vid ett bord med sin mormor eller farmor mittemot. Under hela måltiden satt hon med armbågarna på bordet och telefonen framför ansiktet och bakom telefonen mormor eller farmor, som att hon inte fanns. Tjejen hämtade faktiskt sin mat, åt med ena handen och höll telefonen i den andra och blicken i telefonen.

Vid ett annat bord satt en familj med två barn, uppskattningsvis 1 och 3 år. Ja vad hade man ställt upp på bordet framför barnen, jo en surfplatta framför varje barn. Maten kom i andra hand. Den låg utspridd på bordet.

Vi använder s.k. sociala medel mer än någonsin eftersom dessa blivit var mans egendom. Men blir vi mer sociala?