torsdag 24 september 2015

Aropå hjälp i närområdet till flyktingar.

Egentligen behöver man inte skriva mer än rubriken för att alla ska förstå vad man menar. Under lång tid har SD hävdat att man ska satsa mer på att hjälpa flyktingar i närområdet och i deras hemländer. Nu i elfte, eller kanske tolfte timmen, har också övriga partier börjat inse detta. Man kan fråga sig varför det måste ta så lång tid för vissa att inse hur saker och ting hänger ihop. Förmodligen hade det gått betydligt snabbare om S, M eller något annat parti framfört samma åsikt.

Det ska bli spännande att se fortsättningen på detta när SD börjar hälsa övriga partier välkomna på tåget. Detta borde kännas genant och svida i själen, men det är nog bara bita i det sura äpplet och kanske en annan gång lyssna på partier som man inte sympatiserar fullt ut med. Det finns ju ett citat som säger, "även en blind höna kan hitta ett korn". Tänk på detta en annan gång och bli inte så generade om ni råkar vara på samma linje som SD. Det kan vara mer generande att bli tvungen att krypa till korset.

Måste man vara s.k. EU-migrant för att kunna ta sig rättigheter i Sverige?

Vårt samhälle översvämmas av s. k. EU-migranter, som på olika sätt kan ta för sig på ett sätt, som skulle vara helt otänkbart för oss svenskar. Om jag som svensk skulle få för mig att, bara för några timmar, slå upp ett tält eller börja bygga ett skjul av några bräder och en presenning på liknande platser, som nu EU-migranterna använder skulle jag omedelbart bli avhyst. Om jag vägrade att efterkomma uppmaningen att flytta skulle jag sannolikt på ett handgripligt sätt flyttas från platsen och sannolikt skulle mitt handlande också få ett rättsligt efterspel.

En annan sak är när tiggarna sitter utanför affärer. Inte bara utanför, utan innanför ytterdörren, som nu blir mer och mer vanligt. Vad är anledningen till att affärsägarna tillåter detta? Är det av humanitära skäl? Är det av rädsla att bli stämplad som rasist? Man kanske inte vet vad man, som affärsägare, har för rättigheter.

Jag besökte en affär, som ägs av svenska staten, där en tiggare satt utanför. Det var ganska kallt vid tillfället. Jag frågade då personalen om inte tiggaren fick sitta innanför dörren. Svaret blev: "Han har försökt, men där går gränsen".

Ett intressant experiment vore att testa vad reaktionen skulle bli om jag som svensk tog en mugg och satte mig utanför en affär där det redan sitter en EU-migrant. Eller att jag sätter mig på ett sådant ställe där jag vet att en och samma tiggare sitter varje dag och han nu kommer dit efter mig. Ett intressant experiment.

Rubriken ovan blir än mer relevant sedan man tittat på UG den 23 september. Där framkommer gång efter annan hur flata och rädda myndigheterna är för att åtgärda missförhållanden när det gäller dessa EU-migranter. Hade det rört sig om svenskar, nordbor eller andra västeuropeer hade toleranströskeln varit betydligt lägre för att inte säga obefintlig i vissa lägen. Det hela bottnar sannolikt i att man är så otroligt rädd för att bli beskylld för att vara rasist att man blir fullkomligt handlingsförlamad. Vem får lida för detta? Detta framgår tydligt i programmet, främst när det gäller en liten by, som Mossgruvan.