DISKRIMINERING

Vad är diskriminering? Är det inte diskriminering om jag, bara för att jag är "ursvensk", blir förbigången när jag söker ett arbete eller en utbildning. Jag har bättre meriter rakt igenom än en medsökande, men denne är inte "ursvensk" och därför får han eller hon förtur till arbetet eller utbildningen.

Ovan rader nedtecknas i anledning av inrikesministerns signaler om att man måste få en mer etnisk mångfald inom poliskåren i Sverige. Jag befarar att det kan komma att betyda sänkta krav för sökanden med utländsk bakgrund och då på bekostnad av den som är "ursvensk". Detta är bara ett exempel inom arbetslivet där man ska kvotera efter etnicitet vid anställning eller antagning till utbildning. Ett annat är brandkåren.

På bostadsmarknaden, som är ytterst ansträngd, signaleras det i Örebro, bara för att ta ett exempel, att var 20:e lägenhet ska gå till invandrare. Och då till invandrare som inte stått i någon bostadskö.

Nu plussar man på med ytterligare diskriminering genom att ge förtur till friskolor för nyanlända barn. Det börjar vara jobbigt att vara av svensk etnicitet, i Sverige, inom alla områden, skola, arbete och boende. Vad blir nästa kö? Vård och omsorg? Man kan befara det värsta om man fortsätter på den inslagna vägen.

Botten är nådd när man kastar sten på ambulans och räddningstjänst.

Angrepp på polispatruller, som konfronteras med bråkiga ungdomsgäng, har förekommit under lång tid. Däremot att man ger sig på ambulanspersonal och brandmän är en ny företeelse. Detta har förekommit vid ett flertal tillfällen under senare tid. Man har t.o.m. fejkat en ambulansutryckning och när ambulansen kommit till platsen har ungdomsgäng gått till anfall med tillhyggen mot personalen. Man har således planerat och utfört misshandel mot personer som ska rädda liv.

Man kan då spekulera i vad dessa gäng har för bakgrund och vilken människosyn dessa har. Jag kan inte annat än få den känslan att denna kultur inte hör hemma i Sverige. Har vi tagit intryck av sådant som vi ser på TV från andra länder eller är det verkligen ungdomar med rötter eller bakgrund i länder från vilka man flytt och nu använder sina uttryckssätt i Sverige.

Om man ändå kommer med en brandbil till en plats för att göra en insats och blir utsatt för stenkastning kanske man skulle "råka" rikta vattenstrålen "fel" någon gång. Oj då, stackars stenkastande ungdomar blev lite blöta. Tankarna går osökt till en händelse i Båstad i slutet på 60-talet eller början på 70-talet när man demonstrerade utanför tennisstadion i samband med en Davis Cupmatch mellan Sverige och Rhodesia, om jag inte minns fel. Då beordrade länspolismästaren i Skåne, Hans Fjellner, att man skulle vattenbegjuta demonstranterna. Protester mot förfarandet förekom, men som jag minns gick Fjellner segrande ur den striden.

Kanske värt att ta upp den gamla metoden, men idag vågar väl ingen stå för ett sådant beslut.

SVERIGEMODERATERNA (SD-M)

Vad är detta för ett parti? Ja, de undrar jag också. Men faktum är att det börjar bli svårt att särskilja SD och M när det gäller integrations- och invandringspolitiken. Där är man nu så nära varandra att M öppet borde erkänna att så är fallet. Saken är ju den att moderatväljarna erkänner detta medan ledande företrädare vrider och vänder på argumenten för att slippa "nesan" att ha en åsikt som liknar SD:s.

En annan fråga som de båda partierna har liknande åsikter i är, kriminalpolitiken. De finns säkert ytterligare frågor där åsikterna går i gemensam riktning och som så småningom kommer att visa sig. Och saken är ju den att det är M, som hela tiden närmat sig SD.

Nu är det ju på det sättet att det inte bara är moderaterna som närmat sig SD. Detta gäller egentligen samtliga riksdagspartier, mer eller mindre. Ett undantag är vänsterpartiet, som med en dåres envishet håller fast vid en gammal linje trots att förutsättningarna det senaste halvåret helt förändrats. Detta tycker jag tyder på lite sandlådetänk. Frågan är om inte MP hade suttit i samma båt som V om de inte varit i regeringsställning. Nu har MP vackert fått ställa in sig i ledet och gråta sig igenom besluten.

Utlänning-förlåt asiat, menar jag-eller kanske något annat.

Vad får man egentligen säga i dagens svenska samhälle? Yttrandefrihet, vad innebär detta egentligen? Vad jag förstår så ska vi i Sverige ha rätt att yttra oss och får därmed säga vad som helst till vem som helst enligt vår grundlag. Undantaget är om ett uttalande innebär hets mot folkgrupp, olaga hot eller förtal.

Då menar jag, kan det vara fel och därmed brott mot yttrandefriheten att benämna en person, som kommer från ett annat land, för utlänning. Detta i anledning av att en politiker i en debatt benämnde personer med utländsk härkomst för utlänning. Politikern blev då åthutad av en politisk motståndare, som menade att detta språkbruk var högst olämpligt. Vilka partier och politiker detta handlar om har egentligen ingen betydelse. Jag vill bara peka på hur lätt man kan anses säga "fel" saker utan att man menar något illa. Ta bara, som exempel, om jag skulle råka säga negerboll istället för chokladboll. Eller lapp istället för same. Neger istället för svart om jag ska lämna ett signalement på en person. Listan kan göras längre på uttalande och benämningar, som man kan få bannor för om man råkar säga det vid "fel" tillfälle.

Hur som helst jag kommer nog även i framtiden att säga utlänning, som en samlingsbenämning på personer, som kommer från ett annat land. I vart fall om jag inte vet från vilket specifikt land vederbörande kommer från. Jag kan nog kläcka ur mig både lapp och neger också utan att lägga någon negativ värdering i detta. Då får andra tycka och uttrycka sig som dom vill.