Papperslös.

Läste och hörde att polisen kritiserades för att man försökte hitta papperslösa vid T-banespärrarna. Papperslösa är de som är illegalt i Sverige av olika anledningar. Ofta är det sådana som ansökt om uppehållstillstånd i Sverige men nekats eftersom det inte funnits asylskäl. Utan att gå in på detaljer om orsaken till att de inte har rätt att vistas i landet så är det polisens skyldighet att verställa avvisningen om personerna inte frivilligt lämnar landet.

Att man då kritiserar polisen från politiskt håll och inte från vilken politiker som helst utan från en minister med ansvar för invandrarfrågor, Erik Ullenhag (Fp), då måste man fråga sig vad det hela handlar om. Tack och lov har inte statsministern och justitieministerna ställt upp på Ullenhags ställningstagande.

Ullenhag menar att polisen inte håller sig till regelverket när man kontrollerar mörkhyade personer. Tänk va bra om han kunde ge något konkret tips på hur man ska gå tillväga. Om man har ett signalement på en person vare sig han är svart, vit, gul eller röd så måste du väl gå efter det signalement du har. Eller ska man också, för syns skull, så att det inte verkar rasistiskt, kontrollera de som inte stämmer överens med angivet signalement.

Vad som också har slagit mig är att man inte från högsta polisledningen, d.v.s. rikspolischefen, gått ut och sagt något i frågan. Det vore väl på sin plats att man kom med direktiv om man ska fortsätta att jobba med dessa ärenden eller helt enkelt lägga ner den verksamheten. De blir spännande att se fortsättningen på detta. Om man inte bara lägger locket på och struntar i denna verksamhet.

Måste man vara på jobbet för att få lön?

De verkar inte så. Jag tänker på de LKAB-arbetare som tydligen under flera års tid fått lön utan att vara på sin arbetsplats. Låt vara att det gäller övertidsarbete, men i alla fall. Man kan då fråga sig var det befogat med övertidsarbete eller var det andra som arbetade dubbelt så hårt bara för att kamraterna skulle kunna vara hemma och sova eller ägna sig åt fritidsaktiviteter. Inte vet jag hur man löst produktionen.

Sen läser man i NSD att gruvtolvan, alltså facket, går emot LKAB när man ska sparka fuskarna. Man kan fråga sig hur grovt fusket ska vara för att facket inte ska protestera. Nog är det bra att facket tar hand om sina medlemmar, men använd era resurser till att hjälpa de som sköter sig, men ändå kan hamna i konflikt med arbetsgivaren av diverse orsaker. Fy på er gruvtolvan. Fattas nu bara att ni ska strejka för dessa fuskare.

När man så kommer till anledningen till fackets protest då måste man börja fundera hur man tänker. Man anser nämligen från facket att arbetsgivaren skulle ha kontrollerat de anställda bättre. Ja låt så vara, men i nästa andetag kanske man hävdar att arbetsgiavren är misstänksam och inte litar på sina anställda eller att den personliga integriteten kränks. Undrar om man skulle acceptera övervakningskameror som hela tiden bevakar att du finns på ditt arbete eller att du har någon som hela tiden är i hälarna på dig.

Slutligen: gruvtolvan kanske skulle berätta hur man vill att det ska se ut.

Hijab, kippa, turban, lappmössa m.m.

Vad kan man mena med en sådan rubrik? Ja de ska jag komma till med en gång.

2011 beslutade Rikspolisstyrelsen att poliser i uniform skulle få tillåtelse att bära diverse olika huvudbonader till uniformen. Vi är ju vana att se poliser i båtmössa, skärmmössa eller under vissa förhållanden hjälm. Med detta beslut blev det så tillåtet att bära huvudbonader som nämns i rubriken. I vart fall de tre förstnämnda och kanske någon ytterligare, dock säkert inte lappmössa. Lappmössan nämnde jag bara för att visa på det absurda i detta beslut.

Hur kan man bara på detta sätt bära hand på en uniform. De kan nästan jämställas med att skända en nationsflagga enligt mitt sätt att se det. Man har helt enkelt tappat kontrollen genom att tillåta detta.

Om jag varit i den situationen att jag var same och arbetat som polis i yttre tjänst tror jag att jag, åtminstone för att provocera, försökt att få bära lappmössa till uniformen.

Ponera att jag en mörk kväll blir stoppad av ett rött sken på en mörk väg. När jag närmar mig ser jag att den som stoppar mig är iklädd turban eller slöja. Jag tror att allt inte står rätt till och struntar därför att stanna. Jaq tänker på min egen säkerhet i första hand. En bil börjar köra bakom mig och försöker få mig att stanna men jag åker vidare av rädsla. Allt detta skulle kunna inträffa.

Polisiära och militära uniformer ska man absolut inte spöka ut med en massa konstigheter. Kan man inte bära föreskriven uniform av olika anledningar så måste man ifrågasätta lämpligheten för aktuell befattning eller yrkesval.

Besök på banken.

Om man bedriver en affärsverksamhet vill man väl att kunderna ska strömma till, antingen personligen eller via näthandel eller bådadera. Banken borde väl vara en verksamhet som vill att kunderna ska kunna både komma till banken, men även utföra ärenden via internetservice. Om man besöker en bank idag så kan man ju undra om man är välkommen eller bara till besvär. Jag tror det senare, d.v.s. att man är till besvär.

I mellandagarna mellan jul och nyår blev jag tvungen att göra ett av mina få bankbesök under året. Jag skulle tro att det för min del rör sig om ett par personliga besök per år. Och vart vill jag komma med detta kanske någon undrar. Om jag håller mig till det här aktuella tillfället så handlar det om den väntetid man måste avsätta när man går till banken. Inte ens en gång Systembolaget, på den tiden man handlade över disk, hade sådana väntetider inför storhelger.

Jag gjorde första försöket den 27 december. Gick in och tog en kölapp och såg att det var 25 före mig i kön. Jag gick ut på stan och tänkte att efter 10-15 minuter var det nog snart dags. Men icke sa Nicke. Den enda kassa som var öppen hade hunnit med 2 kunder. Då gav jag upp och tänkte jag gör en ny attack nästa dag.

Nästa dag var endast ett 10-tal kunder före mig och jag satte mig därför ner och väntade troget. När man sitter på detta sätt har man tid att göra lite iakttagelser, bl.a. hur arbetet fortlöper. Den enda personal som fanns i bankens enda kassa gjorde säkert ett gott arbete, men vad som slog mig när den kund som var före mig kom med en påse mynt som nu skulle räknas och tydligen sättas in på ett konto. Jag tog inte tid på hur länge detta tog, men tillräckligt för att jag själv och ytterligare kunder började skruva på sig. Nåväl jag höll ut denna gång och fick mitt ärende uträttat på ett par minuter.

Den slutsats man kan dra av bankers beteende mot kunder som besöker bankernas s.k. kassaservice är att man helst vill slippa dessa besök. Om detta vittnar, inte bara detta tillfälle, utan berättelser från andra bankkunder.

Vilken bank ovanstående berättelse handlar om gör det samma. Och slutligen vill jag naturligtvis framhålla att det inte är den enskilde tjänstemannen som har ansvaret utan att det rör sig om en ledningsfråga eller kanske en taktik från ledningshåll för att få så få besök som möjligt på banken. Då tror jag att man biter sig själv i tummen eftersom det är kundernas pengar man sedan lånar ut till hög ränta.

Pepparkaksgubbar/gummor/grisar/hjärtan, m.m.

Vad är det för fel med pepparkakor i skolan vid luciafirandet? Eller vi kanske helt får sluta upp med att äta pepparkakor på grund av färgen. I förlängningen kanske vi även får skippa sirapsstänger och andra brunfärgade bakverk om man börjar anamma de tokig- heter som man kommer på.

För den oinvigde så hänsyftar jag här till en skola i Laxå där man skulle ha ett lucia- firande i årskurs 4. Problemet var att man inte längre skulle ha pepparkaksgubbar i luciatåget och inte heller pepparkakor till fikat. Anlednigen var att allt detta kunde väcka anstöt hos vissa. Vilka "vissa" var uttalades inte klart, Vilket jag tyckte gjorde det hela än mer absurt.

På denna galenskap reagerade en mamma till en 10-årig pojke, som sett fram emot att få vara med som pepparkaksgubbe. När det hela fick uppmärksamhet backade läraren och andra ansvariga och menade att det hela var ett missförstånd. Dock hade mamman ett SMS från läraren, som tydligt visade att det inte alls var något missförstånd. Efter detta fortsatte cirkusen.

Någon dag senare går man från ansvarigt håll ut i tidningen och säger att det hela grundade sig på att läraren villa vara så politiskt korrekt som möjligt, vilket gör det hela än mer absurt. Man försöker här från skolans sida att hitta ursäkter för det ställningstagande man tog. Varför inte direkt erkänna att det blev fel och göra en s.k. pudel. Tror man verkligen att man motverkar främlingsfientlighet och rasism genom att hitta på sådana dumheter som detta. Om vi skulle acceptera sånt stillatigande kan man undra var vi kommer att hamna och ingen kan få mig att tro att man kommer tillrätta med problemen på detta sätt.

När jag läst om detta i tidningen och nästa dag var ute på stan och mötte en mörkhyad man kom jag osökt att tänka på detta med pepparkaksgubbe. Dock vill jag påpeka, utan att för den skull tänka rasistiskt. Jag tror inte att jag är ensam om en sådan reflek- tion och jag tror att det är helt naturligt. Människan är sådan. Jag lägger inte någon värdering på om tanken är positiv, negativ eller harmlöst neutral. Kan säkert bero på tänkarens egna värderingar.

Apropå avstånd.

Senast det begav sig var det ett basketlag som fick åka 100 mil norrut. Man åkte tåg, hade tydligen inte upptäckt flyget, resan tog 17 timmar enkel väg och sängarna var för korta och därför förlorade man matchen. När laget från norr några veckor senare åkte samma sträcka, fast i motsatt riktning vann man matchen. Hur kan detta vara möjligt? Jo, jag tror att det dels berodde på att man upptäckt flygets fördelar och inte bara detta utan att man helt enkelt är ett bättre lag. Så ursäkten med att den långa och obekväma resan skulle vara orsaken till den förlorade matchen går jag inte på. Om man inte läst tidigare blogg så kan jag säga att detta gäller matcher i basketligan mellan Eco Örebro och LF Basket från Luleå. De lag som klagade över den långa och obekväma resan var inte helt oväntat Örebrolaget.

Gnällbältet

Nu börjar man verkligen göra skäl för uttrycket "gnällbältet". Jag aka försöka förklara vad jag menar. De två senaste veckorna har jag på NA:s sportsida läst om hur två lag i Örebro beklagat sig över långa resor upp till Norrbotten. Det började med att basketlaget Eco Örebro åkte till Luleå för att möta LF Basket i basketligan. Här beklagade man sig att man hade åkt tåg i 17 timmar enkel resa för att komma till Luleå. Några dagar efteråt beklagade man sig över att sängarna på tåget var för korta för de långa basketspelarna. Då frågar jag mig om orsaken till att man åker tåg till Luleå är att man heter Eco Örebro. Alltså man ska åka så miljövänligt som möjligt. Är det på det sättet så tycker jag att man ska avhålla sig från gnäll. Är så inte fallet då kan jag upplysa om att det finns flygplats i Luleå, som går alldeles utmärkt att landa på. Sen, veckan efter gnäller man över att Örebro HC blev tvungna att åka 226 mil tur och retur för att möta Asplöven i Haparanda. Hockeyklubben hade i alla fall upptäckt att man kunde åka "flygmaskin" år 2012. Nu undrar jag bara hur man tänker när LF Basket och Asplöven ska spela sina bortamatcher. Hur många mil och timmar får de lagen spendera på resor. Om vi börjar med LF Basket, som har sina närmaste motståndare i Sundsvall och Jämtland, en tripp på bara ca 50 mil enkel resa. Övriga motståndare finns i huvudsak i Stockholmstrakten och längre söderut. När det gäller Asplöven så är deras närmaste motståndare i Dalarna och Uppland en nätt liten resa på knappt hudra mil. Övriga lag från Stockholmsområdet och ner till Blekinge. Jag trodde i min enfald att det skulle vara slut på gnället över de långa resorna upp till norr. Jag minns mycket väl när IFK Luleå gick upp i fotbollsallsvenskan på 60-talet och hur man då beklagade sig över de långa resorna. Ingen tänkte då heller på att Luleålaget skulle åka lika långt för att möta samma motståndare på bortaplan. Skönt att få gnälla av sig. Tack för idag.