Norge ett föredöme.

Hörde på nyhetssändning att man i Norge hade på förslag att norska medborgare som åker till ex. Syrien och Irak för att kriga som jihadister ska förlora sitt medborgarskap i landet. Detta tycker jag låter som ett alldeles utmärkt förslag. Om man har lämnat sitt land för att slippa krig och elände ska man väl inte återvända för att kriga. Då gör man ett val och flykten till ett fredligt land kan inte ha varit allvarligt menad.

Kommer man sen tillbaka till det land där man är medborgare kräver man säkerligen vård för psykiska och fysiska krigsskador. Kanske skador som i slutändan blir en förtidspensionering som varar livet ut. Då kommer man att belasta sjukvården och försäkringssystemet.

En förhoppning är att inte bara Norge tar ställning i denna fråga utan att flera länder ställer sig bakom. Det lär nämligen vara så att ett sådant beslut strider mot internationell rätt, att göra människor statslösa. Detta borde väl gå att ändra på om flera länder trycker på.

Om man vill göra en insats för freden, för de borde väl vara det som de går ut på, så kan man ju skaffa sig en utbildning och delta i någon fredsbevarande styrka genom FN. Nu tror jag ju inte att det är freden man vill bevara när man ger sig ut som jihadkrigare utan att det handlar om helt andra saker och då kan man ju stanna kvar och slåss till det bittra slutet, som man kan hoppas kommer snabbt.

Almedalsveckan

Nu drar Almedalsveckan igång och med den, förmodligen, en massa politiska utspel, som sedan ska vridas och vändas på. Analyser ska göras av statsvetare, journalister och andra s.k. förståsigpåare. Analyserna, hur objektiva man än vill och försöker vara, färgas naturligtvis i viss mån av den analyserandes egen politiska uppfattning.

Vissa statsvetares och journalisters partitillhörighet känner man ju som lyssnare eller läsare till och man kan då ha detta i åtanke när man tar del av deras analyser och kommentarer. Jag vill inte påstå att man medvetet eller konsekvent färgar sin analys, men ibland kan man tycka att det skymtar igenom. Egentligen inte så konstigt utan ganska mänskligt.

Andra experter, som mest dyker upp i TV, är experter på retorik och kroppsspråk. Dessa kan vara värt att lyssna på och sedan ta en titt på hur de olika partiledarna uppträder när de framför sina budskap.

Vad vill jag då ha sagt med dessa rader inför Almedalsveckan? Jo, tänk och gör din egen analys och svälj inte allt med hull och hår som du får dig till livs av alla dessa s.k. experter.

Ryska björnen vs finska lejonet.

Putins sändebud Sergej Markov går till angrepp mot Finland och varnar dem för att gå med i NATO. Han anklagar också Finland för att ha rysskräck. Med i samma sväng åker Sverige och baltländerna, som anklagas för ryssofobi. Inte så konstigt när det gäller de sistnämnda med vetskap om hur dessa länder behandlats av ryssarna. Som vanligt när det gäller ryssarna handlar det hela om en massa floskler och konstruktioner, som inte har någon relevans eller är verklighetsförankrat.

Man får uppfattningen att den ryska björnen försöker sätta skräck i det finska lejonet inför utrikesminister Lavrovs besök i Finland. Men då tror jag att man tog sig vatten över huvudet efter som lejonet kanske är väl så stridslystet som björnen.

I sina uttalanden talar Markov om risken för ett tredje världskrig om Finland och Sverige närmar sig NATO ännu mer. Han varnar också för följderna av att tränga in Ryssland i ett hörn och följderna därav.

Finlands president Niinistö avfärdar Markov som en person han inte hört talas om. Så var det med de, så lätt skrämmer man inte en finne.

Rasismen och nazismen i Sverige?

En berättigad fråga idag. För det andra vem har rätt att på ganska så lösa grunder beskylla en medmänniska för att vara rasist? Vilka kriterier ska vara uppfyllda? Frågorna är många kring detta högst aktuella ämne.

Idag är man väldigt vårdslös med att slänga ur sig att någon är rasist i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Våga inte säga ett negativt omdöme om en person med utländsk bakgrund, så att "fel person" råkar höra det. Då riskerar man att bli kallad för rasist. Har du en åsikt om att invandringen måste begränsas, blir du utan tvekan kallad för rasist även om din åsikt går ut på att man inte ska ta emot fler flyktingar än man kan ta hand om på ett bra sätt.

Om jag tycker att man ska förbjuda tiggeri blir jag beskylld för att vara rasist. Apropå SD:s valaffisch i tunnelbanan.

Om jag tycker att en person från exempelvis mellanöstern beter sig illa blir jag stämplad som rasist även om personen ifråga de facto beter sig illa. Men om personen istället är norrman, dansk, finsk eller svensk och beter sig på samma sätt och jag påtalar detta är det ingen som reagerar.

Naturligtvis finns det rasister i vårt Sverige likaväl som det finns rasister i alla andra länder i världen men man bör ändå vara lite försiktig med att stämpla folk som rasister i tid och otid om man vill vara trovärdig med sitt omdöme.

Om man nu har åsikter i ovan nämnda frågor så blir man dessutom beskylld för att vara nazist. De som slänger ur sig dylika beskyllningar mot sina medmänniskor bör nog läsa på historien för att verkligen få en riktig uppfattning om vad nazismen stod för. Eller menar man att det nu handlar om någon annan form av den avskyvärda nazismen. Kanske nazism light, men de skulle ju vara illa nog om så vore fallet. Samma här se till att ha ordentligt på fötterna innan man beskyller någon för att vara nazist.

Slutligen - bra att man är observant på avarter i människosyn och ta också debatten på ett demokratiskt sätt. Prata inte om dom som man har uppfattningen är rasister och nazister utan prata med dom. Vänd inte ryggen till. De ska man ju passa sig för om det är ens fiende.

Min förhoppning är att man inför det stundande riksdagsvalet slipper vara med om odemokratiska metoder för att visa sin motvilja mot partier som har en annan uppfattning än en själv. Låt oss visa att vi lever i ett demokratiskt land där alla åsikter får komma till tals. Naturligtvis ska man ha rätten och har den också, att bemöta åsikter som man tycker är felaktiga. En utmärkt möjlighet är att besöka valstugorna som finns utplacerade i alla tätorter och där ta ett resonemang om vad man tycker om partiernas politik.

Kvotflyktingar

Sverige ska detta år ta emot 1900 s.k. kvotflyktingar. Mer än något annat land i EU. Att vi tar emot flyktingar av olika anledningar tänker jag inte ha några synpunkter på i detta inlägg.

1500 av dessa kvotflyktingar ska väljas ut från flyktingläger i Uganda. Dessa flyktingar kommer ursprungligen från Kongo där de utsatts för olika övergrepp, som våldtäkter och misshandel. Anhöriga har också mördats. I flyktinglägren finns flera tusen människor med liknande upplevelser. Det dessa människor varit med om är naturligtvis fruktansvärt och de har helt klart ett skyddsbehov.

Frågan är hur man på bästa sätt ska kunna hjälpa så många som möjligt. För det första så tycker jag att det är mycket inhumant mot alla som inte kan komma i åtnjutande av denna hjälp. För dessa måste det vara dubbelt frustrerande att se andra väljas ut när de själva får fortsätta att bo kvar i lägret. För det andra kan man undra hur lyckligt det kan vara för de som blir utvalda att hamna i ett land där allt måste kännas främmande. Tänk själv att du av någon anledning blir tvungen att fly ditt land. Någon från ett land i mörkaste Afrika kommer och säger att du ska få en fristad i vårt land. Förresten, varför säger man mörkaste Afrika? Ja, jag kanske är i den situationen att jag inte klart kan tänka vad det kommer att innebära och har inte en aning om hur landet ser ut och bara en svag aning om var det är beläget på kartan. För min del tror jag inte att jag skulle stå ut någon längre tid.

Med detta skulle jag vilja ha sagt att denna lösning med att hämta flyktingar från Afrika kan bli ganska inhuman, dels mot de som blir utvalda och dels mot de som blir kvar och tror att deras olycksbröder och systrar kommer till paradiset.

Här vill jag nog förorda SD:s lösning att lägga mer resurser på att hjälpa flyktingar i närområdet. Det borde väl finnas något land i närområdet, även om det är oroligt i många länder i Afrika, där man kan ta emot dessa hjälpbehövande och att man stöttar dessa länder med olika former av bistånd. Biståndet ska vara ekonomiskt och personellt. Personellt för att få en garanti att pengarna används för det de är avsedda för.

I och med denna text är jag medveten om att det finns en viss risk för att bli beskylld för att vara rasist, men den risken tar jag. Om så skulle vara fallet får den som kommer med dessa beskyllningar också motivera detta och inte bara kort och gott påstå detta, som ofta är fallet om man råkar ha åsikter i flyktingfrågor.

De är aldrig för sent.

Tänk att vid 77 års ålder få chansen att börja arbeta på ett äldreboende. Visserligen bara några timmar i veckan, men ändå. Tydligen tar man då hänsyn till den relativt höga åldern, dels med en förkortad arbetstid och restriktioner med utevistelse. Man får nämligen inte vistas ute efter kl. 23.00. Om det handlar om att man behöver vila upp sig eller risken att man hamnar i dåligheter förtäljer inte historien. Kanske en kombination av båda. Skulle tippa på det sistnämnda, i vart fall när det gäller den person jag här syftar på.

Vem handlar nu detta om? Jag syftar här på en person, som definitivt inte behöver arbeta för sin försörjning, nämligen förre italienske premiärministern och mediemogulen Silvio Berlusconi. Han går nu inte in i detta jobb frivilligt och inte heller är restriktionerna om utegångsförbud efter 23.00 frivilligt.

Vem kan då tvinga denne man till något sådant? Jo, en domstol har dömt Berlusconi till samhällstjänst i ett år för skattebedrägerier. Säkerligen skattebedrägerier på flera miljoner euro.

Tanken kittlar att få bo på det äldreboende där denne man ska fullgöra sin straffpåföljd. Tänk att få sitta där och använda Silvio som sin betjänt och säga, jag behöver hjälp med de och de och ge anvisningar hur han ska göra för att allt ska bli till belåtenhet.

En slutlig undran är om Berlusconi kommer att återfalla i sitt brottsliga beteende efter fullgjord brottspåföljd. Det kanske aldrig för sent att börja arbeta med ett hederligt arbete och att sluta med brottslig verksamhet.

Det s.k. fotbollsvåldet.

Hur många utredningar har gjorts och förslag lagts för att försöka komma till rätta med det våld som förekommer i samband med främst den allsvenska fotbollen. Har det blivit lugnare? Nej, jag tror inte de. Till slut kom också den yttersta konsekvensen av allt det hat och våld som förekommer i samband med allsvensk fotboll. Jag tänker på den Djurgårdssupporter som brutalt slogs ner och misshandlades till döds i Helsingborg för någon vecka sedan.

Efter den tragiska händelsen tar man nu ytterligare tag, med nya utredningar följt av nya förslag till åtgärder. En del av förslagen sätts på plats och får kanske en viss effekt och efter en tid så händer ytterligare något allvarligt och nya utredningar sätts igång.

Utredningar i all ära. Vad jag skulle vilja se vore att spelarna tog ett större ansvar och agerade i de situationer när hatstämning förekommer inne på arenorna mellan supportergrupperna. Som det är idag när det blir bråk och folk kanske rusar in på planen eller när polis och ordningsvakter måste agera på läktarplats blåser domaren av matchen och spelarna lämnar planen. Om man istället stannar kvar på planen och lagkaptenerna i respektive lag tilldelas var sin mikrofon och genom arenans högtalarsystem uppmanar sina supportrar att besinna sig. Man bör innan tänka igenom hur man ska lägga upp sin maning till supportrarna. Man kan faktiskt ha ett manus så att allt blir rätt.

Jag vet inte om detta skulle fungera, men försöka duger. Spelarna måste ha klart för sig att om man inte gör något åt den uppkomna situationen så slutar "vanligt" folk att gå på fotboll. Spelarna får en stor del av sina löner från publikintäkterna. En annan inkomstkälla är sponsorer, som säkerligen inte är beredda att tillskjuta medel om publiken minskar på grund av nedbusningen på arenorna.

Man kan säkert lägga upp det på något annat sätt, men jag tycker definitivt att spelarna måste ta ett större ansvar fortsättningsvis.