Jag har under en längre tid nu följt turerna kring den s.k. Junselevargen. Man har nu för fjärde gången transporteraqt denna stackars vargtik flera tiotals mil söderut och även denna gång är den på väg tillbaka till sitt hemområde där den också har sitt skafferi.
Jag kan inte annat se än att detta rör sig om kvalificerat djurplågeri. Man kan ju tänka sig hur den här vargen kan känna sig. Först bli nersövd och sedan transporterad lång bort från sitt hemområde och sedan känna sig tvungen att återvända. Har någon djurpsykolog uttalat sig om hur vargen kan känna sig efter allt detta. Sen kan man ju undra var alla djurrättsaktivister, som annars kan vara ganska högljudda, håller till. Jag har i alla fall inte hört ett knyst från dessa. Nu om någonsin borde väl dom komma ut på banan. Något är fel när detta får fortgå utan större protester från alla s.k. förståsigpåare.
Jag tycker det skulle vara intressant om en åklagare kunde ta upp detta och pröva förfarandet mot djurskyddslagstiftning vi har idag. Kostnaderna för en sådan prövning skulle utgöra en spottstyver av vad det kostat att flytta denna stackars varg. Innan sista flytten såg jag en siffra på 4 miljoner. Detta torde inte vara hela sanningen jag tror att siffran är mycket högre om man räknar in alla de timmar som gått åt för att komma fram till de beslut som sedan tagits. Dessa timmar hade kunnat användas till viktigare saker.
Slutligen hoppas jag nu att man kommit till vägs ände när nu vargen har återvänt för fjärde gången. Två alternativ återstår nu. Ett alternativ är att vargen får leva och uppehålla sig i det område den själv vill. Ett andra alternativ är att avliva den på direkten.
Och till sist ingen långbänk så att ytterligare arbetstid ska gå till spillo och att man fortsättningsvis avhåller sig från dessa vansinniga vargflyttar.
