Besök på banken.

Om man bedriver en affärsverksamhet vill man väl att kunderna ska strömma till, antingen personligen eller via näthandel eller bådadera. Banken borde väl vara en verksamhet som vill att kunderna ska kunna både komma till banken, men även utföra ärenden via internetservice. Om man besöker en bank idag så kan man ju undra om man är välkommen eller bara till besvär. Jag tror det senare, d.v.s. att man är till besvär.

I mellandagarna mellan jul och nyår blev jag tvungen att göra ett av mina få bankbesök under året. Jag skulle tro att det för min del rör sig om ett par personliga besök per år. Och vart vill jag komma med detta kanske någon undrar. Om jag håller mig till det här aktuella tillfället så handlar det om den väntetid man måste avsätta när man går till banken. Inte ens en gång Systembolaget, på den tiden man handlade över disk, hade sådana väntetider inför storhelger.

Jag gjorde första försöket den 27 december. Gick in och tog en kölapp och såg att det var 25 före mig i kön. Jag gick ut på stan och tänkte att efter 10-15 minuter var det nog snart dags. Men icke sa Nicke. Den enda kassa som var öppen hade hunnit med 2 kunder. Då gav jag upp och tänkte jag gör en ny attack nästa dag.

Nästa dag var endast ett 10-tal kunder före mig och jag satte mig därför ner och väntade troget. När man sitter på detta sätt har man tid att göra lite iakttagelser, bl.a. hur arbetet fortlöper. Den enda personal som fanns i bankens enda kassa gjorde säkert ett gott arbete, men vad som slog mig när den kund som var före mig kom med en påse mynt som nu skulle räknas och tydligen sättas in på ett konto. Jag tog inte tid på hur länge detta tog, men tillräckligt för att jag själv och ytterligare kunder började skruva på sig. Nåväl jag höll ut denna gång och fick mitt ärende uträttat på ett par minuter.

Den slutsats man kan dra av bankers beteende mot kunder som besöker bankernas s.k. kassaservice är att man helst vill slippa dessa besök. Om detta vittnar, inte bara detta tillfälle, utan berättelser från andra bankkunder.

Vilken bank ovanstående berättelse handlar om gör det samma. Och slutligen vill jag naturligtvis framhålla att det inte är den enskilde tjänstemannen som har ansvaret utan att det rör sig om en ledningsfråga eller kanske en taktik från ledningshåll för att få så få besök som möjligt på banken. Då tror jag att man biter sig själv i tummen eftersom det är kundernas pengar man sedan lånar ut till hög ränta.