När jag tittade på Uppdrag granskning (UG) häromkvällen angående byggandet av OS-anläggningarna i Sotji gick tankarna osökt till boken Gulagarkipelagen, som Aleksandr Solzjenitsyn skrev sedan han släppts från detta fruktansvärda arbetsläger i Ryssland.
Man kan inte fatta att man i tjugonde århundradet kan behandla folk på de sätt som skett vid byggandet av OS-arenorna i Sotji. Man får faktiskt en fadd smak när man sen ska sitta vid TV:n och titta på när världens bästa idrottsmän-och kvinnor ska kämpa om medaljerna på dessa arenor, som byggts under slavliknande förhållanden. Ingen lön på flera månader, konfiskerade pass för gästarbetare, till och med tortyr.
Ett större ansvar borde ligga på IOK att, när man tilldelat ett land arrangörskapet, kontrollera och ta tag i de oegentligheter som förekommer. Detta framförallt när det gäller arbetsförhållandena, men även sådana saker som tvångsförflyttning av människor som råkar bo på ställen där nya arenor och vägar måste byggas till följd av spelen. Till detta kommer miljöaspekterna en inte alltför lätt fråga.
Man kan undra hur många av de som arbetat med att bygga arenor och annat runt spelen, som får möjlighet att se tävlingar live eller ens på TV.
Undrar om inte alla dessa stora evenemang har blivit för stora och kostsamma vilket i sin tur leder till att massor med pengar försvinner i svarta hål eller för att uttrycka sig rakt på sak, genom en omfattande korruption.
Allt ser så bra ut när de olika arrangörskandidaterna presenterar sina koncept. När allt är klart brukar verkligheten vara en helt annan. Så kommer det med all sannolikhet att bli även efter Sotji.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar