Utlänning-förlåt asiat, menar jag-eller kanske något annat.

Vad får man egentligen säga i dagens svenska samhälle? Yttrandefrihet, vad innebär detta egentligen? Vad jag förstår så ska vi i Sverige ha rätt att yttra oss och får därmed säga vad som helst till vem som helst enligt vår grundlag. Undantaget är om ett uttalande innebär hets mot folkgrupp, olaga hot eller förtal.

Då menar jag, kan det vara fel och därmed brott mot yttrandefriheten att benämna en person, som kommer från ett annat land, för utlänning. Detta i anledning av att en politiker i en debatt benämnde personer med utländsk härkomst för utlänning. Politikern blev då åthutad av en politisk motståndare, som menade att detta språkbruk var högst olämpligt. Vilka partier och politiker detta handlar om har egentligen ingen betydelse. Jag vill bara peka på hur lätt man kan anses säga "fel" saker utan att man menar något illa. Ta bara, som exempel, om jag skulle råka säga negerboll istället för chokladboll. Eller lapp istället för same. Neger istället för svart om jag ska lämna ett signalement på en person. Listan kan göras längre på uttalande och benämningar, som man kan få bannor för om man råkar säga det vid "fel" tillfälle.

Hur som helst jag kommer nog även i framtiden att säga utlänning, som en samlingsbenämning på personer, som kommer från ett annat land. I vart fall om jag inte vet från vilket specifikt land vederbörande kommer från. Jag kan nog kläcka ur mig både lapp och neger också utan att lägga någon negativ värdering i detta. Då får andra tycka och uttrycka sig som dom vill.

Våld på vår nationalsång.

Jag blir fruktansvärt upprörd när man gör om vår svenska nationalsång på detta sätt, apropå vad som hände i pausen på melodifestivalen. Jag förstår inte anledningen. Skulle de vara ett skämt, tänkte jag, eller kunde man inte texten? Tyvärr visade det sig att så inte var fallet.

I texten hade, "ja jag vill leva jag vill dö i Norden" bytts ut mot, "ja jag vill leva jag vill dö på JORDEN". Då frågar man sig anledningen till detta. Tydligen handlade det om hänsyn till de som inte har sina rötter i Norden eller någon annan krystad förklaring. Då undrar jag, är det inte närmast en självklarhet att vi alla ska dö på jorden. Undantaget kan vara om någon rymdfarare dör under ett uppdrag på någon rymdfarkost eller på en rymdstation.

Jag tycker det är svagt av SVT att inte sätta ner foten och stätta stopp för dylika påhitt. Visserligen tycker jag att yttrandefriheten är viktig och den ska vi värna om. Utan att peka ut något specifikt så vill jag påstå att i vissa sammanhang kan det bli ett himla liv om man använder ett ord eller en symbol, som av vissa anses stötande. Jag tycker det är minst lika stötande om någon enskild ändrar vår nationalsång på eget bevåg och den sedan framförs i offentliga sammanhang.

Och sist men inte minst, svenska nationalsången ska framföras på svenska på samma sätt som varje nationalsång skall framföras på respektive lands eget språk.

Äntligen har MODERATERNA kommit till sans.

Tänk att det skulle ta så lång tid för moderaterna att vakna till i flykting- och integrationsfrågorna. Man får nog säga att det behövdes en ny partiledare för att något skulle börja hända. Inte för att jag kan säga att det är Anna Kinberg Batras förtjänst att det har blivit en kursändring. Det är nog snarare så att moderaterna ute i landet har börjat våga ta bladet från munnen sedan Fredrik Reinfeldt klev åt sidan. Han hade många förtjänster och gjorde en hel del bra saker, men när det gällde flyktingfrågan kan man väl nästan säga att han var naiv. Hans ord betraktades närmast som lag, när det gällde flyktingmottagandet.

Nåväl, nu kanske det blir nyordning. Det tar naturligtvis tid att vända utvecklingen och styra skutan rätt och risken är att det är i senaste laget och fortfarande kan det vara skämmigt att få stöd av SD. Senaste utspelet från moderatpolitiker, att minska
etableringsersättningen för nyanlända torde få stöd av SD. Likaså att de som begår brott och inte är svenska medborgare lättare ska kunna utvisas. Fler förslag i samma riktning lär komma framöver.

Nedlagda äldreboenden till förmån för asylboenden?

Var och varannan dag kan vi läsa och höra i nyhetssändningar om bristen på äldreboenden i Sverige. Anhöriga tvingas ta på sig ansvaret och jobbet att vårda sina äldre anhöriga eftersom man inte får någon plats på äldreboenden. Detta har till följd att den anhörige kanske t.o.m. blir tvungen att gå ner i arbetstid, man mår dåligt på jobbet eftersom tankarna finns hos den anhörige och detta kan i sin tur leda till sjukskrivningar. Allt detta enligt studie-eller forskningsrapport.

Sedan år 2000 har, enligt uppgift, 32000 äldreboendeplatser försvunnit. Då kan man ju förstå att brist på platser uppstår när vi blir fler och fler äldre. Varför dessa äldreboenden lagts ner har jag inte hört någon godtagbar förklaring till. Man kan ju därför spekulera i om det kan bero på att man istället byggt asylboenden eller, gud förbjuder, gjort om vissa äldreboenden till asylboenden. En annan fundering kan vara att pengarna inte räckte till för våra äldre därför att asylboenden prioriterats under dessa år.

Invändningen blir då naturligtvis från de styrande att detta inte har att göra med varandra och att det är olika pengar man använder. Trams, säger jag. Båda sakerna rör sig om skattepengar och vår gemensamma kaka. Om kakan har en viss storlek så får någon stå tillbaka om man är flera om den eller någon ska ha mer. Punkt slut. Då har det blivit så, såvitt jag kan se, att äldreomsorgen har fått stryka på foten och få vad som blir kvar. De betyder att de som har mest bidragit till omsorgen genom att betalat skyhöga skatter, med förhoppning om en tryggad ålderdom och god omsorg, nu blir blåsta på konfekten.

Tyvärr är vi "svenskar" så förda bakom ljuset att vi inte riktigt har fattat och reagerat på vad som håller på att ske med den välfärd som byggts upp under årtionden.

Det nya mångkulturella Sverige.

Det har väl inte undgått någon att Sverige på senare år blivit mångkulturellt. Vi har i media läst och hört hur värdefullt och välgörande detta mångkulturella är för Sverige. Politiker har lovordat flyktingmottagandet och lovordat värdet av invandringen och de mångkulturella fördelarna. Inga som helst negativa konsekvenser har tagits fram utan allt har bara varit positivt för vårt kära fosterland. Om det skulle ha stannat vid matkultur och enstaka moskeer och kanske en del andra fredliga kulturkompletteringar vore det acceptabelt. Men har det stannat vid detta? Nej, vill jag påstå.

Vad ser vi idag att mångkulturen tagit hit till vårt land? Det som helt klart är importerat är kulturen att kasta sten mot ambulanspersonal, som kommer till en plats för att ta hand om skadade människor. Detta har inte tidigare förekommit i Sverige. Att hindra ambulanspersonal när de ska undsätta människor i nöd är, som att kasta sten på en präst, som står i sin kyrka och predikar från predikstolen. I vart fall om du är protestant eller katolik. Vi behöver bara titta på nyhetsprogram i TV för att se varifrån denna kultur kommer.

Var och varannan dag förekommer skjutningar på öppen gata. Folk skadas eller dör och man börjar snart ta detta med en axelryckning. Vardagsmat m.a.o. Naturligtvis skulle inte vårt samhälle ha varit förskonat från sådana företeelser om vi inte haft denna flyktinginvandring, men sannolikt i mindre omfattning.

En annan sak vi nu kan se är alla sexuella ofredanden som sker i olika sammanhang. Ett tafsande på kvinnor i trängsel vid konserter, i badhus, företrädesvis i äventyrsbad och på andra undanskymda platser.

Ett pris vi får betala för det mångkulturella samhället är definitivt mera våld. Detta är inte så konstigt eftersom invandringen till Sverige sker i huvudsak från länder, som är drabbade av krig och våld och från icke demokratier. Från länder där man vant sig att lösa konflikter med våld.

Om vi hade haft ett mer anpassat flyktingmottagande, som anpassats till våra möjligheter och resurser att integrera flyktingarna i det svenska samhället skulle situationen varit en helt annan.

Det stora problemet för att begränsa flyktingmottagandet har under många år varit Sverigedemokraterna (SD). SD har ansetts vara så främlingsfientligt att övriga partier i den svenska riksdagen vägrat att ens ta med tång i ett enda förslag som SD lagt fram. Lite överdrivet skulle man kunna påstå att SD, trots sin hållning, är orsaken till massinvandringen till Sverige.

Tack och lov har alla, utom ett par partier, börjat ta sitt förnuft tillfånga. Vi börjar nu se att man, lite generat, börjar anamma stora delar av SD:s flyktingpolitik. Detta är säkerligen bara början på en omsvängning.

Jag vill hyra en lägenhet.

Jag är en "vanlig" människa och är i behov av att hyra en lägenhet. Behovet är akut. Hur bär jag mig då åt? Ska jag annonsera och försöka komma över en andrahandslägenhet eller ska jag titta på annonser för att köpa en bostadsrätt? Eller kanske det finns något annat alternativ?

Efter många överväganden ser jag att det som passar mig bäst är att försöka komma över en hyresrätt. Hur gör jag då? Jo, jag försöker utröna vilka kommunala och privata fastighetsägare som finns i det område som är intressant för mitt behov. Sagt och gjort. Vem ska jag nu vända mig till? De är lika bra att tala med chefen eller VD:n på en gång, för de är väl dom som bestämmer om jag ska få en lägenhet. Eller hur. Eller är det skillnad om man har en viss ställning i samhället? T.ex. om man är minister eller något i den stilen. Då kanske det går till så att man pratar med chefen direkt och inte med någon "kontorsråtta". För det är väl så man i vissa kretsar ser på de som sitter på expeditionen eller kontoret och har koll på läget.

När jag gjort dessa överväganden inser jag, som "vanlig" människa att det är nog lika bra att inte sikta för högt utan istället ta kontakt med "kontorsråttorna". Jag inser också, även om de inte kan fixa någon förtur, att jag kommer att bli trevligare bemött när jag uppger mitt ärende. Jag får lämna mina önskemål och vissa personuppgifter och kommer därefter att placeras i kö. Ingen lägenhet, men ett gott samvete.

P.S. Jag tänker inte skaffa någon lägenhet. Jag trivs med min bostadssituation. Ovanstående är skrivet i anledning av den turbulens som uppstått kring fackförbundet kommunal. D.S.

Främlingsfientlig.

Är du främlingsfientlig? Nej, svarar du med största sannolikhet, för vem vill "erkänna" att man är främlingsfientlig. Så till nästa fråga. Hur är man eller hur beter man sig om man är främlingsfientlig?

I dagens politiska resonemang, vare sig det handlar om en debatt mellan politiker eller nyhetssändningar så använder man, som jag tycker, ordet främlingsfientlig på ett mycket vårdslöst sätt. I nyhetsrapporteringen benämner man vissa partier som främlingsfientliga. Med vilken rätt får man generalisera på detta sätt? Jag kan förstå att man i enskilda frågor kan ha en uppfattning om att ett parti eller en person är främlingsfientlig, om man nu vill uttrycka sig så om någon som har en annan åsikt än en själv.

Nästan vid varje tillfälle när man i en nyhetssändning ska nämna Nationella Fronten, Sannfinländarna Sverigedemokraterna med flera partier börjar man med, främlingsfientliga, osv. Varför, bara för att man har en annan uppfattning än en del andra partier när det gäller hur man ska handskas med flyktingpolitiken. Man behöver inte och är inte främlingsfientlig bara för att man har en annan uppfattning. Vad är det som säger att det är mer humant mot flyktingar med den politik som motståndarna till de ovan nämnd partierna för.

Om man blickar tillbaka ett antal månader så har flera partier i Sverige i många avseenden närmat sig Sverigedemokraternas politik utan att man vill erkänna detta. Man har bara omformulerat sig och gått kringelkrokar för att inte bli beskylld för att gå SD:s ärenden. Nästa steg borde vara att SD bjuds in till överläggningar när flyktingfrågan nästa gång ska tas upp till diskussion mellan partierna. Detta skulle med sannolikhet stärka både regeringspartierna och Alliansen. De vore lite mer rakryggat även om det kanske skulle vara lite genant samtidigt. Jag tror inte att det är så långt fram i tiden tills vi får se SD sitta vid samma bord som övriga partier.