Nedlagda äldreboenden till förmån för asylboenden?

Var och varannan dag kan vi läsa och höra i nyhetssändningar om bristen på äldreboenden i Sverige. Anhöriga tvingas ta på sig ansvaret och jobbet att vårda sina äldre anhöriga eftersom man inte får någon plats på äldreboenden. Detta har till följd att den anhörige kanske t.o.m. blir tvungen att gå ner i arbetstid, man mår dåligt på jobbet eftersom tankarna finns hos den anhörige och detta kan i sin tur leda till sjukskrivningar. Allt detta enligt studie-eller forskningsrapport.

Sedan år 2000 har, enligt uppgift, 32000 äldreboendeplatser försvunnit. Då kan man ju förstå att brist på platser uppstår när vi blir fler och fler äldre. Varför dessa äldreboenden lagts ner har jag inte hört någon godtagbar förklaring till. Man kan ju därför spekulera i om det kan bero på att man istället byggt asylboenden eller, gud förbjuder, gjort om vissa äldreboenden till asylboenden. En annan fundering kan vara att pengarna inte räckte till för våra äldre därför att asylboenden prioriterats under dessa år.

Invändningen blir då naturligtvis från de styrande att detta inte har att göra med varandra och att det är olika pengar man använder. Trams, säger jag. Båda sakerna rör sig om skattepengar och vår gemensamma kaka. Om kakan har en viss storlek så får någon stå tillbaka om man är flera om den eller någon ska ha mer. Punkt slut. Då har det blivit så, såvitt jag kan se, att äldreomsorgen har fått stryka på foten och få vad som blir kvar. De betyder att de som har mest bidragit till omsorgen genom att betalat skyhöga skatter, med förhoppning om en tryggad ålderdom och god omsorg, nu blir blåsta på konfekten.

Tyvärr är vi "svenskar" så förda bakom ljuset att vi inte riktigt har fattat och reagerat på vad som håller på att ske med den välfärd som byggts upp under årtionden.

Det nya mångkulturella Sverige.

Det har väl inte undgått någon att Sverige på senare år blivit mångkulturellt. Vi har i media läst och hört hur värdefullt och välgörande detta mångkulturella är för Sverige. Politiker har lovordat flyktingmottagandet och lovordat värdet av invandringen och de mångkulturella fördelarna. Inga som helst negativa konsekvenser har tagits fram utan allt har bara varit positivt för vårt kära fosterland. Om det skulle ha stannat vid matkultur och enstaka moskeer och kanske en del andra fredliga kulturkompletteringar vore det acceptabelt. Men har det stannat vid detta? Nej, vill jag påstå.

Vad ser vi idag att mångkulturen tagit hit till vårt land? Det som helt klart är importerat är kulturen att kasta sten mot ambulanspersonal, som kommer till en plats för att ta hand om skadade människor. Detta har inte tidigare förekommit i Sverige. Att hindra ambulanspersonal när de ska undsätta människor i nöd är, som att kasta sten på en präst, som står i sin kyrka och predikar från predikstolen. I vart fall om du är protestant eller katolik. Vi behöver bara titta på nyhetsprogram i TV för att se varifrån denna kultur kommer.

Var och varannan dag förekommer skjutningar på öppen gata. Folk skadas eller dör och man börjar snart ta detta med en axelryckning. Vardagsmat m.a.o. Naturligtvis skulle inte vårt samhälle ha varit förskonat från sådana företeelser om vi inte haft denna flyktinginvandring, men sannolikt i mindre omfattning.

En annan sak vi nu kan se är alla sexuella ofredanden som sker i olika sammanhang. Ett tafsande på kvinnor i trängsel vid konserter, i badhus, företrädesvis i äventyrsbad och på andra undanskymda platser.

Ett pris vi får betala för det mångkulturella samhället är definitivt mera våld. Detta är inte så konstigt eftersom invandringen till Sverige sker i huvudsak från länder, som är drabbade av krig och våld och från icke demokratier. Från länder där man vant sig att lösa konflikter med våld.

Om vi hade haft ett mer anpassat flyktingmottagande, som anpassats till våra möjligheter och resurser att integrera flyktingarna i det svenska samhället skulle situationen varit en helt annan.

Det stora problemet för att begränsa flyktingmottagandet har under många år varit Sverigedemokraterna (SD). SD har ansetts vara så främlingsfientligt att övriga partier i den svenska riksdagen vägrat att ens ta med tång i ett enda förslag som SD lagt fram. Lite överdrivet skulle man kunna påstå att SD, trots sin hållning, är orsaken till massinvandringen till Sverige.

Tack och lov har alla, utom ett par partier, börjat ta sitt förnuft tillfånga. Vi börjar nu se att man, lite generat, börjar anamma stora delar av SD:s flyktingpolitik. Detta är säkerligen bara början på en omsvängning.

Jag vill hyra en lägenhet.

Jag är en "vanlig" människa och är i behov av att hyra en lägenhet. Behovet är akut. Hur bär jag mig då åt? Ska jag annonsera och försöka komma över en andrahandslägenhet eller ska jag titta på annonser för att köpa en bostadsrätt? Eller kanske det finns något annat alternativ?

Efter många överväganden ser jag att det som passar mig bäst är att försöka komma över en hyresrätt. Hur gör jag då? Jo, jag försöker utröna vilka kommunala och privata fastighetsägare som finns i det område som är intressant för mitt behov. Sagt och gjort. Vem ska jag nu vända mig till? De är lika bra att tala med chefen eller VD:n på en gång, för de är väl dom som bestämmer om jag ska få en lägenhet. Eller hur. Eller är det skillnad om man har en viss ställning i samhället? T.ex. om man är minister eller något i den stilen. Då kanske det går till så att man pratar med chefen direkt och inte med någon "kontorsråtta". För det är väl så man i vissa kretsar ser på de som sitter på expeditionen eller kontoret och har koll på läget.

När jag gjort dessa överväganden inser jag, som "vanlig" människa att det är nog lika bra att inte sikta för högt utan istället ta kontakt med "kontorsråttorna". Jag inser också, även om de inte kan fixa någon förtur, att jag kommer att bli trevligare bemött när jag uppger mitt ärende. Jag får lämna mina önskemål och vissa personuppgifter och kommer därefter att placeras i kö. Ingen lägenhet, men ett gott samvete.

P.S. Jag tänker inte skaffa någon lägenhet. Jag trivs med min bostadssituation. Ovanstående är skrivet i anledning av den turbulens som uppstått kring fackförbundet kommunal. D.S.

Främlingsfientlig.

Är du främlingsfientlig? Nej, svarar du med största sannolikhet, för vem vill "erkänna" att man är främlingsfientlig. Så till nästa fråga. Hur är man eller hur beter man sig om man är främlingsfientlig?

I dagens politiska resonemang, vare sig det handlar om en debatt mellan politiker eller nyhetssändningar så använder man, som jag tycker, ordet främlingsfientlig på ett mycket vårdslöst sätt. I nyhetsrapporteringen benämner man vissa partier som främlingsfientliga. Med vilken rätt får man generalisera på detta sätt? Jag kan förstå att man i enskilda frågor kan ha en uppfattning om att ett parti eller en person är främlingsfientlig, om man nu vill uttrycka sig så om någon som har en annan åsikt än en själv.

Nästan vid varje tillfälle när man i en nyhetssändning ska nämna Nationella Fronten, Sannfinländarna Sverigedemokraterna med flera partier börjar man med, främlingsfientliga, osv. Varför, bara för att man har en annan uppfattning än en del andra partier när det gäller hur man ska handskas med flyktingpolitiken. Man behöver inte och är inte främlingsfientlig bara för att man har en annan uppfattning. Vad är det som säger att det är mer humant mot flyktingar med den politik som motståndarna till de ovan nämnd partierna för.

Om man blickar tillbaka ett antal månader så har flera partier i Sverige i många avseenden närmat sig Sverigedemokraternas politik utan att man vill erkänna detta. Man har bara omformulerat sig och gått kringelkrokar för att inte bli beskylld för att gå SD:s ärenden. Nästa steg borde vara att SD bjuds in till överläggningar när flyktingfrågan nästa gång ska tas upp till diskussion mellan partierna. Detta skulle med sannolikhet stärka både regeringspartierna och Alliansen. De vore lite mer rakryggat även om det kanske skulle vara lite genant samtidigt. Jag tror inte att det är så långt fram i tiden tills vi får se SD sitta vid samma bord som övriga partier.

Sverige har varit naivt?

Min spontana reaktion på "s.k." statsminister Lövèns uttalande vid presskonferensen den 19 november var, prata för dig själv och en stor del av dina politikerkollegor. Involvera inte mig och majoriteten av Sveriges befolkning i detta uttalande. Du har hållit dig undan i flera dagar och låtit inrikesministern agera som statsminister, vilket han gjort med en äran. Biträdande statsministern är väl inte att tänka på att träda in på scenen. Då vet man aldrig vad som kan hända.

Åter till detta att Sverige har varit naivt. Hur många vändor har man inte dragit detta med avlyssning, signalspaning etc. Så har några politiker med viss politisk inriktning, uppbackade av journalister med samma inriktning protesterat och menat att det skulle kränka den personliga integriteten. Låt så vara att det skulle kunna hända i något fall, men detta hellre än att säkerheten i vårt och andra länder äventyras.

På tal om övervakning av oss medborgare så sker ju denna redan dagligen. Bara några exempel: kontroll av att du besiktigat bilen, betalat skatt och försäkring på den samma, betalt radio- och TV-licens. Man kan lista hur många liknande saker som helst och vi tar detta helt naturligt. Med detta menar jag att har jag inget att dölja så spelar det väl ingen roll om man sätter upp kameraövervakning på en massa platser eller övervakar data- och teletrafik. I den bästa av världar skulle all övervakning från myndigheter vara onödig. Nu är det inte på detta sätt och då får vi lov att acceptera övervakning i olika former.

Hur många IS-tokar har vi fått in i Sverige?

Vågar man från ansvarigt håll fundera över hur många IS-terrorister som kommit in i Europa och Sverige under de senaste veckorna. I denna strida ström av flyktingar kan man befara att det inte rör sig om promille utan procent, som passat på tillfället. Om det skulle vara en på hundra så förstår var och en att det rör sig om flera hundra eller till och med tusentals som hängt på som "flykting" och vilkas syfte är att utföra terrorbrott i Europa.

De vi nu har sett i Paris är, som jag tror, bara början på en terror som kommer att drabba Europa. Lite drastiskt kan man hoppas på att terrorn också drabbar, t.ex. Ryssland*. En ful tanke, men ett skeende som säkerligen skulle få Putin att visa musklerna och därmed göra allt för att krossa IS. Han skulle då mobilisera markstridskrafter, vilket sägs vara den enda medicin som skulle vara verksam mot IS. Kanske t.o.m. det kunde bli så att ryska och amerikanska styrkor kan komma att strida sida vid sida. Sen kan man fortsätta att spekulera i vad fortsättningen skulle kunna bli. Ryssland kanske går med i NATO.

Ovan nedtecknade rader är naturligtvis bara spekulationer utan vetenskaplig underbyggnad. En sak kan vi, läsarna och jag, vara överens om och de är att IS måste besegras eller snarare förgöras på ett eller annat sätt. När detta är gjort så skulle det väl inte vara fel om Ryssland och USA, bl.a. skulle lägga ner kapprustningen och helt börja lita på varandra. Om så blev fallet skulle man kunna säga: tack IS.

* P.S. Naturligtvis är inte min önskan att någon ska drabbas av dessa terrorister var än man bor i världen. D.S

Sverigedemokraternas flykting- och migrationspolitik.

Kommer någon ihåg hur det lät i den politiska debatten för bara ett år sedan när det gällde flykting- och migrationspolitiken? Om man inte kommer ihåg detta så kanske det är på de sättet att man helst vill glömma eftersom ingen ville lyssna på det parti, som hela tiden anklagades för att vara främlingsfientligt så fort ett förslag lades fram. Jag åsyftar naturligtvis Sverigedemokraterna (SD).

När nu verkligheten hunnit ikapp övriga partier så kommer man insmygande genom små bakdörrar och har då med sig förslag som i mångt och mycket ger SD rätt. Man omformulerar förslagen något och tror att svenska folket inte förstår att man tar ryggen på SD. Ta bara när man för några veckor sedan lite i förbigående anammade att man skulle satsa mer på att hjälpa flyktingar i närområdena. Detta förslag har funnits på SD:s bord under lång tid. Då ansåg man att detta var främlingsfientligt i grund och botten. Ett annat förslag har varit hanteringen av de s.k. EU-migranterna, eller tiggarna. Nu först efter händelserna i Malmö vaknar äntligen statsministern till och upptäcker verkligheten. Han menar nu att det är tiggarnas hemländer som ska ta ansvaret för dessa. Vem har hävdat detta under lång tid?

När man nu börjar anamma SD:s flykting- och migrationspolitik hittar man på andra saker att beskylla SD för. Utrikesminister Margot Wallström, Mona Sahlin och Aftonbladets Lena Melin menar att SD:s retorik är orsaken till bränderna på asylförläggningarna.

Fortsättning lär följa. Spännande att se nästa drag.