Kvotflyktingar

Sverige ska detta år ta emot 1900 s.k. kvotflyktingar. Mer än något annat land i EU. Att vi tar emot flyktingar av olika anledningar tänker jag inte ha några synpunkter på i detta inlägg.

1500 av dessa kvotflyktingar ska väljas ut från flyktingläger i Uganda. Dessa flyktingar kommer ursprungligen från Kongo där de utsatts för olika övergrepp, som våldtäkter och misshandel. Anhöriga har också mördats. I flyktinglägren finns flera tusen människor med liknande upplevelser. Det dessa människor varit med om är naturligtvis fruktansvärt och de har helt klart ett skyddsbehov.

Frågan är hur man på bästa sätt ska kunna hjälpa så många som möjligt. För det första så tycker jag att det är mycket inhumant mot alla som inte kan komma i åtnjutande av denna hjälp. För dessa måste det vara dubbelt frustrerande att se andra väljas ut när de själva får fortsätta att bo kvar i lägret. För det andra kan man undra hur lyckligt det kan vara för de som blir utvalda att hamna i ett land där allt måste kännas främmande. Tänk själv att du av någon anledning blir tvungen att fly ditt land. Någon från ett land i mörkaste Afrika kommer och säger att du ska få en fristad i vårt land. Förresten, varför säger man mörkaste Afrika? Ja, jag kanske är i den situationen att jag inte klart kan tänka vad det kommer att innebära och har inte en aning om hur landet ser ut och bara en svag aning om var det är beläget på kartan. För min del tror jag inte att jag skulle stå ut någon längre tid.

Med detta skulle jag vilja ha sagt att denna lösning med att hämta flyktingar från Afrika kan bli ganska inhuman, dels mot de som blir utvalda och dels mot de som blir kvar och tror att deras olycksbröder och systrar kommer till paradiset.

Här vill jag nog förorda SD:s lösning att lägga mer resurser på att hjälpa flyktingar i närområdet. Det borde väl finnas något land i närområdet, även om det är oroligt i många länder i Afrika, där man kan ta emot dessa hjälpbehövande och att man stöttar dessa länder med olika former av bistånd. Biståndet ska vara ekonomiskt och personellt. Personellt för att få en garanti att pengarna används för det de är avsedda för.

I och med denna text är jag medveten om att det finns en viss risk för att bli beskylld för att vara rasist, men den risken tar jag. Om så skulle vara fallet får den som kommer med dessa beskyllningar också motivera detta och inte bara kort och gott påstå detta, som ofta är fallet om man råkar ha åsikter i flyktingfrågor.

De är aldrig för sent.

Tänk att vid 77 års ålder få chansen att börja arbeta på ett äldreboende. Visserligen bara några timmar i veckan, men ändå. Tydligen tar man då hänsyn till den relativt höga åldern, dels med en förkortad arbetstid och restriktioner med utevistelse. Man får nämligen inte vistas ute efter kl. 23.00. Om det handlar om att man behöver vila upp sig eller risken att man hamnar i dåligheter förtäljer inte historien. Kanske en kombination av båda. Skulle tippa på det sistnämnda, i vart fall när det gäller den person jag här syftar på.

Vem handlar nu detta om? Jag syftar här på en person, som definitivt inte behöver arbeta för sin försörjning, nämligen förre italienske premiärministern och mediemogulen Silvio Berlusconi. Han går nu inte in i detta jobb frivilligt och inte heller är restriktionerna om utegångsförbud efter 23.00 frivilligt.

Vem kan då tvinga denne man till något sådant? Jo, en domstol har dömt Berlusconi till samhällstjänst i ett år för skattebedrägerier. Säkerligen skattebedrägerier på flera miljoner euro.

Tanken kittlar att få bo på det äldreboende där denne man ska fullgöra sin straffpåföljd. Tänk att få sitta där och använda Silvio som sin betjänt och säga, jag behöver hjälp med de och de och ge anvisningar hur han ska göra för att allt ska bli till belåtenhet.

En slutlig undran är om Berlusconi kommer att återfalla i sitt brottsliga beteende efter fullgjord brottspåföljd. Det kanske aldrig för sent att börja arbeta med ett hederligt arbete och att sluta med brottslig verksamhet.

Det s.k. fotbollsvåldet.

Hur många utredningar har gjorts och förslag lagts för att försöka komma till rätta med det våld som förekommer i samband med främst den allsvenska fotbollen. Har det blivit lugnare? Nej, jag tror inte de. Till slut kom också den yttersta konsekvensen av allt det hat och våld som förekommer i samband med allsvensk fotboll. Jag tänker på den Djurgårdssupporter som brutalt slogs ner och misshandlades till döds i Helsingborg för någon vecka sedan.

Efter den tragiska händelsen tar man nu ytterligare tag, med nya utredningar följt av nya förslag till åtgärder. En del av förslagen sätts på plats och får kanske en viss effekt och efter en tid så händer ytterligare något allvarligt och nya utredningar sätts igång.

Utredningar i all ära. Vad jag skulle vilja se vore att spelarna tog ett större ansvar och agerade i de situationer när hatstämning förekommer inne på arenorna mellan supportergrupperna. Som det är idag när det blir bråk och folk kanske rusar in på planen eller när polis och ordningsvakter måste agera på läktarplats blåser domaren av matchen och spelarna lämnar planen. Om man istället stannar kvar på planen och lagkaptenerna i respektive lag tilldelas var sin mikrofon och genom arenans högtalarsystem uppmanar sina supportrar att besinna sig. Man bör innan tänka igenom hur man ska lägga upp sin maning till supportrarna. Man kan faktiskt ha ett manus så att allt blir rätt.

Jag vet inte om detta skulle fungera, men försöka duger. Spelarna måste ha klart för sig att om man inte gör något åt den uppkomna situationen så slutar "vanligt" folk att gå på fotboll. Spelarna får en stor del av sina löner från publikintäkterna. En annan inkomstkälla är sponsorer, som säkerligen inte är beredda att tillskjuta medel om publiken minskar på grund av nedbusningen på arenorna.

Man kan säkert lägga upp det på något annat sätt, men jag tycker definitivt att spelarna måste ta ett större ansvar fortsättningsvis.

Få sparken från jobbet..

Tänk om man under sitt yrkesverksamma liv hade blivit misstänkt för brott och i anledning av detta fått sparken. Vilken katastrof för de flesta av oss. Skam, ekonomiska problem och kanske ett kännbart straff i slutändan och med skadeståndsanspråk som ytterligare lök på laxen.

Om man nu inte är en hög chef i något företag då blir situationen en helt annan. Då kan man komma med en hel massa undanflykter för att situationen blivit som den blev. Skammen sopar man därmed under mattan.

Ekonomiska problem? Sällan, man får ett par årslöner i avgångsvederlag, eller kanske för sveda och värk, för att man inte fick ha jobbet kvar. Dessa årslöner rör sig då om ett antal miljoner och inga vanliga löner.

Straff för det brott man misstänktes för och därför fick sparken? Sällsynt och skadeståndsanspråk, ännu mera sällsynt.

Anledningen till dessa rader är händelserna inom Telia Sonera där ett antal chefer fått gå efter misstankar om mutbrott. Cheferna får "gratifikationer" på över 100 miljoner kronor, med varierande summor till var och en, för att de misskött sig på jobbet.

Vem får då betala dessa miljoner, för att inte säga de miljarder som dessa chefer betalat ut i mutor? Jag kan inte annat än förstå att det är vi kunder, med högst mediokra löner och pensioner, som får se till att dessa chefer även fortsättningsvis kan leva gott i sina lyxvillor, med sina lyxbilar och dito båtar, m.m.