Timeout.

Timeout, ett begrepp inom lagidrotten som innebär att ett lag kan begära ett speluppehåll under en minut för att prata ihop sig om exempelvis ändrad taktik. Är du på den nivån att du är en avlönad spelare får du naturligtvis betalt för den minuten också.

En annan kategori som anammat detta mer timeout är främst heltidspolitiker på alla nivåer. En politiker, som på ett eller annat sätt "trampat i klaveret" och hamnat i onåd på något sätt eller kanske delgivits misstanke om brott tar en timeout. De kan väl vara bra att man i detta läge kliver åt sidan, men det som är stötande är att man fortfarande har full lön. Timeouten är inte bara en minut eller en dag utan kan pågå i veckor och kanske månader i värsta fall.

Om man nu mår så dåligt av det som hänt eller inte hänt finns väl sjukskrivning och försäkringskassan även för denna grupp. Säg den industriarbetare, sjuksköterska, polis eller vilken yrkesgrupp som helst skulle komma till chefen och säga att han eller hon vill ta en timeout med full lön. Hur tror ni att detta skulle gå? Svaret är enkelt.

Sotji-Gulag. Ryssland-Sovjet.

När jag tittade på Uppdrag granskning (UG) häromkvällen angående byggandet av OS-anläggningarna i Sotji gick tankarna osökt till boken Gulagarkipelagen, som Aleksandr Solzjenitsyn skrev sedan han släppts från detta fruktansvärda arbetsläger i Ryssland.

Man kan inte fatta att man i tjugonde århundradet kan behandla folk på de sätt som skett vid byggandet av OS-arenorna i Sotji. Man får faktiskt en fadd smak när man sen ska sitta vid TV:n och titta på när världens bästa idrottsmän-och kvinnor ska kämpa om medaljerna på dessa arenor, som byggts under slavliknande förhållanden. Ingen lön på flera månader, konfiskerade pass för gästarbetare, till och med tortyr.

Ett större ansvar borde ligga på IOK att, när man tilldelat ett land arrangörskapet, kontrollera och ta tag i de oegentligheter som förekommer. Detta framförallt när det gäller arbetsförhållandena, men även sådana saker som tvångsförflyttning av människor som råkar bo på ställen där nya arenor och vägar måste byggas till följd av spelen. Till detta kommer miljöaspekterna en inte alltför lätt fråga.

Man kan undra hur många av de som arbetat med att bygga arenor och annat runt spelen, som får möjlighet att se tävlingar live eller ens på TV.

Undrar om inte alla dessa stora evenemang har blivit för stora och kostsamma vilket i sin tur leder till att massor med pengar försvinner i svarta hål eller för att uttrycka sig rakt på sak, genom en omfattande korruption.

Allt ser så bra ut när de olika arrangörskandidaterna presenterar sina koncept. När allt är klart brukar verkligheten vara en helt annan. Så kommer det med all sannolikhet att bli även efter Sotji.

Hjärnsläpp

Vad är det som håller på att hända? Det hela började med att CUF:s ordförande, Hanna Wagenius, går ut i Agenda och på fullt allvar förespråkar att bruket av cannabis ska legaliseras. I och för sig inte så överraskande från detta ungdomsförbund, som då och då presenterar sina floskler.

Sen går det ett par dagar så presenterar USA:s president samma sak. Vad har dom två ihop kan man ju fråga sig. Förmodligen en ren tillfällighet att det blev på detta sätt.

Tyvärr har vi inte idag kvar Nils Bejerot bland oss, som kan pulvrisera de argument som framförs för en legalisering av cannabis. Man kan ju hoppas att någon annan kan få ett slut på denna helt korkade debatt. Man ska egentligen inte behöva debattera sådana floskler. Därför kommer jag inte att lägga mer energi på detta i nuläget. Argumenten för cannabis är så dumma att det är meningslöst att fortsätta...................

Heja SVERIGE!

Rubriken handlar inte om fotboll, ishockey, skidsport eller någon idrott överhuvudtaget. Nej, det handlar om att Sverige nu med modern teknik kan kontrollera vad grannen, eller nästan grannen, i öst sysslar med. D.v.s. Ryssland. De kanske är dags att vi börjar ge igen för gammal ost som det brukar heta.

Tänk att man i vissa politikerkretsar i Sverige kan bli så förfärad när man får veta att FRA fullgör sina arbetsuppgifter på ett till synes alldeles förträffligt sätt. Att man sen delar med sig av vad man fått veta till länder som vid ett angrepp skulle ställa upp på våran sida är helt naturligt. Vi kan inte räkna med att hela tiden åka snålskjuts på andra när vi ska försvara oss.

Och vilka är det som förfärar sig mest över FRA:s verksamhet. Ja naturligtvis vänsterpartiet eller rättare sagt kommunisterna, vad var annat att vänta när deras förebild angrips. Ett visst tamt jamsande kan man även höra från miljöpartiet. Övriga partier är mer realistiska och tar det hela för vad de är.

Om man tänker tillbaka genom åren hur dessa ryssar betett sig mot t.ex. Sverige på 70 och 80-talet. Även om det kanske ibland var falskt larm vad gäller u-båtskränkningar så finns det dock ett påtagligt bevis för kränkning i Karlskrona skärgård när den ryska u-båten gjorde en riktig självmarkering. Ingen kan få mig att tro att de bara var den enstaka kränkningen som gick så galet.

Eller kanske är det så att ryssar i gemen är dåliga på att navigera och läsa kartor vare sig de är på land eller till sjöss. Som exempel kan nämnas alla ryska lastbilar, som i samband med millitära övningar, "råkade" köra fel och hamna i eller i närheten av övningsområden eller millitära anläggningar.

En annan sak var att rysk ambassadpersonal visade ett oerhört stort fiskeintresse och då främst i närheten av millitära anläggningar. Man blev mäkta irriterad när polisen utförde kontroll och intresset avtog högst markant när man visste att man var observerad.

Listan skulle kunna göras betydligt längre på händelser som varit riktade mot Sverige.

Likhet inför lagen, är det verkligen så?

För ca 1 år sedan var det en VD i en större svensk stad som kom i bråk med några ordningsvakter i samband med några festligheter. Huruvida VD:n var onykter kan vi lämna därhän. Men om jag har förstått saken rätt så var det någon bekant till denna VD som skulle avvisas och motsatte sig detta. De ledde till ett tumult som VD:n blandade sig i och i de sammanhanget bl.a. slog till en av vakterna.

Händelsen ledde till att det blev en anmälan om våld mot tjänsteman med påföljande utredning. Eftersom VD:n hade ekonomiska resurser så anlitade han en advokat och gjorde en egen utredning. Efter ungefär 1 år kallades parterna till rättegång. Tingsrätten hade avsatt två hela dagar för detta "spektakel", om man får kalla de så.

Så småningom kom också en dom och döm om min förvåning när jag läste att det blev en friande dom. Och till detta tillerkändes VD:n 38000 kronor i ersättning för rättegångskostnader.

Om vi istället säger att det var Pelle 20 år, en helt vanlig kille men något onykter, som varit i samma situation och gjort precis samma sak hade säkerligen utslaget blivit ett helt annat. För det första hade det inte blivit fråga om någon rättegång över två dagar. Om det blivit rättegång hade den troligen varit avklarad på under en timme. De hade också kunna bli så att åklagaren skrivit ut ett strafföreläggande på lite böter och det hela hade varit ur världen.

Jag tycker inte, med detta som exempel, att det i alla lägen är likhet inför lagen. Till detta kommer att VD:n kostade samhället först 38000 kronor och två rättegångsdagar. Pelle däremot, kan man drastiskt uttrycka, såg till att det gick plus för samhället. I vart fall om han tog emot ett strafföreläggande och därmed stod för vad han gjort.

Slutligen vill jag påpeka att min åsikt när det gäller förfarandet med VD:ns ärende bygger på uppgifter i media.

Ett nytt rosornas krig.

Så var det dags igen med ett rosornas krig. Om jag inte missminner mig så var det på Kjell-Olof Feldts tid som finansminister och Stig Malm som LO-ordförande, som det första rosornas krig utkämpades. Jag har inget riktigt minne av vad kriget bestod i, men säkert rörde det sig om den ekonomiska politiken och kanske jobbpolitiken.

Nåväl denna gång är det något så banalt som en felnominering till en suppleantplats i styrelsen för partiet. Eller var det en felnominering? Efter alla turer kan man börja undra hur det egentligen är ställt i detta stora parti. De är inte länge sedan man gjorde en än värre fadäs vid valet av partiledare. Jag syftar naturligtvis på valet av Håkan Juholt. De måste vara genant att företräda ett parti som så kapitalt misslyckas i sin valberedning.

Om ett och ett halvt år har vi ett val. Ponera att det blir ett maktskifte, med socialdemokraterna som regeringsparti och man ska försöka få ihop en regering. Man kan fundera över hur detta ska gå till när man inte klarar av att fixa en suppleantplats i sin partistyrelse. Jag vet att jag med detta resonemang svartmålar och kanske överdriver en del, men man kan ju befara att stora problem kommer att uppstå.

Slutligen kan man ju fundera över vad som är sant och icke sant när det gäller nomineringen av Omar Mustafa och även hans frånträde av uppdraget. Klart är väl att någon ljuger och någon säger inte hela sanningen. Vem som gör vad lämnar jag därhän och håller för mig själv. Framtiden får väl, kanske, visa var sanningen finns.

Smartare än en femteklassare.

Jag har ett antal gånger tittat på programmet "smartare än en femteklassare" och undrat hur detta kan vara möjligt att lägga licenspengar på. Det är inget fel på själva programidén, inte heller på Lasse Kronèr, som jag tycker är en alldeles utmärkt programledare. Vad som retar mig är de penningsummor som det handlar om i ett familjeprogram, som säkert väldigt många barn tittar på.

Jag är inte på något sätt avundsjuk, förresten de kanske jag är, på de föräldrar som kan tjäna massor med pengar på mycket begränsade kunskaper. Vad får barnen för uppfattning när det gäller spel om pengar och pengars värde när det går till på detta sätt. Jag skulle ha förståelse om de intjänade pengarna sedan skulle skänkas till någon välgörenhetsorganisation eller varför inte till någon klasskassa för att användas av barnen. De verkar ju vara barnen som sitter inne med de bästa kunskaperna.

SVT borde ta lärdom av TV4. Jag tänker på exempelvis "Fångarna på fortet", där de intjänade pengarna skänks till välgörenhet. Man kan väl säga att dessa fångar har gjort en betydligt större prestation än de som deltar i SVT:s program.

Vad som förundrar mig är att jag inte sett några synpunkter i tidningarna liknande de jag här framför. Kanske är vi så förblindade av pengar och dess värde att vi inte reagerar för några tiotusentals kronor hit eller dit.

En sista fundering. Undrar hur de s.k. fattiga barnen, som det var så mycket debatt kring, känner sig när de ser hur lättförtjänta pengarna är för föräldrarna? De s.k. fattiga barnen är säkert inte dumma utan skulle säkert kunna kapa åt sig lite pengar från SVT:s licenspengar om de fick chansen.