Jag har för någon vecka sedan läst GW Perssons bok där han berättar om den klassresa han gjort. Faktiskt en ganska intressant bok på många sätt. Där förstår man hur smal vägen kan vara när man växer upp. GW var av allt att döma en ganska smart unge. Han var trots detta ganska nära att halka in på en kriminell bana. Han beskriver i boken hur han som ung ägnade sig åt att sälja smuggel-
sprit m.m. Han hade själv under perioder vissa problem med alkoholen.
Jag tycker han är en ganska skön person. Han säger verkligen vad han tycker. Senaste "veckans brott" tog han upp en del intressanta saker när det gäller polisens sätt att arbeta, eller rättare sagt, att inte arbeta. Jag är i mångt och mycket beredd att hålla med. Under mina 40 år i yrket har jag sett så många kollegor som stämmer in på inslagen i programmet. Jag skulle dock vilja peka på ytterligare en aspekt och de är åklagarnas roll. Inte sällan kan en åklagare göra en bedömning att ett ärende ska läggas ner trots att man som polis kan se möjligheter att utreda ett brott. Fu-ledare, vare sig det är en åklagare eller polis, kan ibland i smband med seriebrottslighet mena att man har så pass många brott på en eller flera misstänkta att man kan sluta utreda eftersom straffet inte ändå blir högre.
Min uppfattning är att man, åtminstone för målsägarens skull, skall utreda alla brott som är möjliga att utreda.
Fortsättning lär följa i detta ämne. Jag tror att GW har startat en nödvändig debatt i ämnet och att det kan föra något gott med sig. Hoppas att alla unga nyutbildade poliser tar till sig av detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar