Efter mycket huvudbry har jag nu äntligen, med bistånd av en hjälpsam granne, fått igång min e-postlåda. Nu är det bara sätta igång och mejla liksom ta emot mejl.
Tänk vad beroende man kan bli av moderniteter. Ja, egentligen är det ingen modernitet längre utan en självklarhet. Tidigare hade vi flaskpost, brevduvor, kurirer, som förde brev och meddelanden vidare. Så småningom kom något så fantastiskt som faxen. Jag kan berätta en sannhistoria om när en lite äldre dam som fick i uppdrag att skicka ett fax. Jag gick in till denna dam och bad henne att skicka ett fax till en annan myndighet. Faxen var belägen i ett angränsande rum. Jag satt själv upptagen med någon arbetsuppgift, men kunde höra att något inte gick så bra i faxrummet. Efter en stund kommer hon in till mig med papperet i handen och säger: "papperet kommer ju tillbaka hela tiden, de går inte att få iväg det". Detta utspelade sig för drygt 15 år sedan. Jag minns därför inte exakt vad jag sa. Jag hade troligen ganska svårt att hålla masken och jag minns att jag sa något om att det inte handlade om någon rörpost. Då ramlade poletten ner för henne. "Men gud va dum jag är", säger hon och vi skrattar båda åt det hela. Vi skämtade om händelsen vid flera tillfällen efteråt.
Man kan ju undra vad som blir nästa steg efter mejl och SMS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar