Då var en vecka avverkad på det nya året och helgen är över. Vi avslutade helgerna med en kryssning till Helsingfors med Silja Symfoni. En skön sjötur med god mat. Bussresan till färjan var däremot en uppvisning i onödigt åkande till ställen där det inte fanns några påstigande. Tidigare resor vi åkt brukar chauffören ha en lista där det framgår var han ska hämta upp passagerare, så inte denna gång, vad det verkade.Resan började med att vi åkte från Örebro. Första stoppet blev i Götlunda där chauffören skulle ha en timmes rast eftersom han kört från Karlstad med en passagerare. Vi fyra som klev på i Örebro fick åka ca 20 minuter då det var dags att stanna och lämna bussen. När rasten var slut gick färden vidare till Arboga. Ingen klev på där. Ut från Arboga vidare till Köping. Ingen där heller som ville åka med. Tillbaka några kilometer för att ta en tur förbi Kungsör. Inte där heller någon som ville åka med oss. Nu laddar vi för Eskilstuna och faktisk där fanns en person som ville åka med. Nu var vi i alla fall sex passagerare i denna stora buss. Färden går sedan till Strängnäs och där får faktiskt med oss ytterligare två resenärer. Ja, tänkte vi nu måste vi väl åka direkt till färjeterminalen, men icke. Döm om min förvåning när vi också åker in i Södertälje. Har inte hänt tidigare när jag åkt till färjan. Tror ni någon ville ålka med? Nej. Då undrar jag hur många extramil med åtföljande luftförorening blev detta bara på grund av dålig eller ingen planering.
När vi ändå är inne på miljöaspekter och slöseri med resurser så ska jag berätta en annan sak. Var och köpte en telefon av märket Panasonic häromdagen.När jag öppnar kartongen ser jag att det är en förfärlig massa grejer, som jag funderar vad jag ska göra med. När man då börjar läsa instruktionsboken, en av dem som är på svenska, upptäcker man att där finns ett telefonjack, inte bara för Sverige utan också ett för Finland och ett för Danmark. De finns telefonsladd, inte bara för Sverige utan också en för Norge. Allt detta är bara att slänga. Därtill instruktionsböcker på flera olika språk, som man också får slänga. Jag förstår inte varför de ska vara så svårt att göra förpackningar som är anpassade för det enskilda landet. Telefonen är så pass billig att man säkerligen skulle ha råd att köpa en ny om man skulle flytta till något av dessa länder. Och den dag man flyttar är jag övertygad om att man inte hittar igen grejerna. Har ingen miljöpolitiker själv råkat ut för detta och reagerat? Jag bara undrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar