De var de de.

Den senaste veckan har vi, jag och Gunilla, vistats på en solig ö i Medelhavet, Mallorca. "Vi hade i alla fall tur med vädret", som någon filmtitel lyder. Veckan innan vi kom ner hade det regnat i två dagar och veckan efter såg ut att bli något sämre än vår vecka. Så var vädret avverkat.

Hotellet Sunprime, som vi bodde var utmärkt med stort rymligt rum och pentry. Maten däremot var inte helt enkelt och klart sämre än vad vi var vana med från Meloneras på Gran Canaria.

Vad gör man då på en ö som inte är öde. Man kan säkert göra mycket mer saker än vi gjorde, men vi hyrde cyklar i två dagar och cyklade bl.a. in till Palma. Nästa dag cyklade vi åt andra hållet, d.v.s. österut och mera ut på landsbygd. Andra dagar promenerade vi och tog även några solstunder.

Apropå cykelturer så verkar ön vara ett riktigt cykelparadis för tävlingscyklister. Hundratals kanske tusentals tävlingscyklister susar fram på vägarna. Mest norrmän, svenskar och tyskar. Jag läste en norgehistoria och fick nästan lust att dra den för norrmännen. "De var så att det var några norrmän som skulle mäta hur hög en flaggstång var. Sagt och gjort, man började med att ställa sig på varann, alla visste hur långa man var. En svensk kom förbi och föreslog att man istället skulle lägga ner flaggstången. Då sa en av norrmännen att det var inte längden man skulle måta utan höjden, så de går ju inte." Ha, ha.

Lite om ekonomin i Spanien måste man nämna när man ser hur det går till. Vissa restauranger verkar syssla med "svart ekonomi". När man ska betala så kommer servitören fram, räknar ut på en papperslapp och visar vad det kostar. När man sen betalar åker pengarna direkt ner i den "svarta fickan" och vips så blir det inga skatteintäkter för den spanska staten. Då förstår man att det inte går att hålla ordning på ekonomin i ett sådant land. Man blir faktiskt förb----- och har ingen lust att vara med och betala några stödpaket till sådana länder. Tro nu inte att detta bara förekommer inom restaurangbranschen, nej, vi var inne på ett Supermarket och handlade. Kassörskan slog ordentligt in det vi handlade, Men något kvitto var det inte fråga om. Hon tittade bara oförstående. Då kan man fundera om den kassan var kopplad till något kassa-
register, eller om det bara var en pipeline på sidan om.

Vi pratade med svensk hotellpersonal, som bodde på Mallorca, dom menade att så här är det och dessutom korruption som är mycket utbredd i hela samhällsapparaten.

När vi på natten mot den 1 april kom hem till Sverige och Arlanda låg ett tunt snötäcke och temperaturen var minus 7 grader. Burr. De var bara att sätta sig i bilen vid midnatt och köra hem till Nora dit vi kom klockan 03.00. Nu är det slut. Vi ses.