Mobiltelefonernas och surfplattornas förbannelse.

Tänk om vi som konsumenter hade varit nöjda med en mobiltelefon, som verkligen är en telefon och inte en minidator. En telefon av märket Ericsson eller Nokia av 90-talsmodell tycker jag skulle varit helt acceptabelt. Hur man sen ska handskas med surfplattor och bärbara datorer har jag ingen idè om. Nä, jag förstår ju att man inte kan vrida utvecklingen bakåt, men jag kan inte låta bli att reflektera över dessa "maskiners" intrång i våra liv.

Jag har den senaste tiden företagit en del resor med buss, tåg och flyg och även bott på hotell en vecka. Och vad har då detta att göra med mobiltelefoner och surfplattor kan man fråga sig? Jag ska försöka förklara mig.

Jag börjar med att kliva på bussen för att åka 3 mil. På bussen sitter ett antal människor, flera har sin mobiltelefon i handen och ibland med hörsnäckor i öronen. Ingen verkar använda telefonen för att prata med någon, utan sitter djupt försjunken och tittar på telefonens lilla bildskärm. Undrar vad dom tittar på, tänker jag.

Efter avslutad bussresa stiger jag in på en järnvägsstation, eller resecentrum, som det kallas idag. Och där, ytterligare telefonpratare, förlåt telefontittare, eller surfare, som det kanske heter. Inte ett par tre surfare utan många. Minst hälften av alla som vistades i väntsalen satt med sin mobiltelefon, dator eller surfplatta. Sen tåg i 20 minuter och inte fullt så många upptagna av sin elektronik, men när jag sedan klev på nattåget tog det fart på nytt och surfandet fortsatte med hög intensitet till fram på småtimmarna. Tågresan tog slut under förmiddagen nästa dag och faktiskt var det bara någon enstaka, som nu orkade använda elektroniken.

Någon dag senare var det dags för en ca 6 timmars flygresa. På flygplatsen, mobiltelefoner och surfplattor plockas fram i mängd under väntan på att gå ombord. På planet gäller vissa restriktioner, tack och lov. Man kan ju inte heller se så noga vad medpassagerarna sysslar med på ett flygplan så detta kan jag lämna där hän.

Nu kommer det som mest stör mig. Observera, stör mig, kanske inte andra. Var och en får tycka vad dom vill. På detta hotell där jag bodde och vistades en vecka med frukost lunch och middag kunde man verkligen få se avarter när det gäller användandet av elektronik i tid och otid. Att man sitter i hotellets stora reception med sina telefoner och surfplattor för att läsa nyheter från hemlandet är inte så konstigt, eller har kontakt med anhöriga. Däremot när man under måltiderna i restaurangen måste sitta med telefonen som medelpunkt över matbordet. Som exempel kan nämnas en tonårsflicka, som satt vid ett bord med sin mormor eller farmor mittemot. Under hela måltiden satt hon med armbågarna på bordet och telefonen framför ansiktet och bakom telefonen mormor eller farmor, som att hon inte fanns. Tjejen hämtade faktiskt sin mat, åt med ena handen och höll telefonen i den andra och blicken i telefonen.

Vid ett annat bord satt en familj med två barn, uppskattningsvis 1 och 3 år. Ja vad hade man ställt upp på bordet framför barnen, jo en surfplatta framför varje barn. Maten kom i andra hand. Den låg utspridd på bordet.

Vi använder s.k. sociala medel mer än någonsin eftersom dessa blivit var mans egendom. Men blir vi mer sociala?

Nu tar vi över.

Äntligen är vi i majoritet, vilket väl måste vara liktydigt med att vi män äntligen får bestämma. För första gången sedan statistiken började föras på 1700-talet är vi fler män än kvinnor i Sverige. Detta måste väl betyda att det nu blir männen förunnat att bestämma för första gången på över 300 år.

Nu är det till att börja planera för man kan aldrig veta om vår majoritet håller i sig så nu måste vi passa på. Vi kan ju börja lite försiktigt med att ta över i hemmet. Kvinnorna får väl börja med att laga frukost, lunch och middag. Naturligtvis ska dom även städa och bädda sängarna. Däremot när det gäller allehanda inköp måste vi ju vara med så att inte ekonomin går över styr. Det finns naturligtvis på många andra områden ute i samhället, som nu männen får möjlighet att sätta sin prägel på efter alla dessa hur det kan komma sig att år av förtryck.

Hur kommer det sig då att männen blivit fler än kvinnorna i Sverige? Ja, en orsak är att männen lever allt längre. Nästa fråga blir då hur det kan komma sig och vad detta kan bero på. Kanske är en orsak att vi blivit så väl omhändertagna under alla dessa år av våra kvinnor och att de nu kommer att få betala priset i form av slaveri. Det kanske blir lite medeltida stuk över det hela. Eller hur det var ett statsråd uttryckte sig.

Tror någon att jag menar allvar med dessa rader? Kanske någon, men långt ifrån alla. Hoppas ingen blir förargad. Tack för denna gång.

Diktatur bort från svenska ordlistan?

Istället för diktatur verkar det vara meningen att man ska använda den lite mera omständliga benämningen, "enpartistat utan fria val". Allt enligt Sveriges statsminister Stefan Löfvèn när han intervjuades i SVT under sitt kinabesök.

I fortsättningen, efter problemen med Saudiarabien blir det diktaturerna, förlåt, enpartistaterna utan fria val, som bestämmer vad man får säga och hur man uppträder såväl inom som utanför dessa staters gränser. Absurt. Vart är vi på väg om diktaturstaterna i fortsättningen ska styra över demokratierna bara för att inte störa handelsförbindelserna. Jag tror att dessa stater kommer att själva förlora i längden. Dom är säkerligen minst lika beroende av handel med världens demokratier, som trots allt är i klar majoritet. Låt diktaturerna tjura ett tag så kommer dom säkerligen krypande och vill handla med oss.

Margot Wallström skulle följt med så kanske det hade blivit en rakare kommunikation. Jag tycker faktiskt att det hedrade henne att hon kallade saker vid sitt rätta namn när det gäller Saudiarabien. Metoderna med spöstraff är medeltida och inget annat, punkt slut. Vill man då ta detta som ett angrepp på islam så är det upp till sauderna, eller vilka som nu reagerar på det viset.

Vart är vi på väg?

Rubriken syftar inte på TV-programmet på spåret utan om något helt annat. Nämligen alla dessa tiggare, eller EU-migranter som man numera säger, som sitter utanför våra affärer. Eller rättare sagt innanför ingångsdörrarna till affärerna. De är faktiskt så att nu sitter de inne och då kan man ju bara vänta sig att de kommer att befinna sig inne i affären vid kassorna i en framtid, som kanske inte är alltför avlägsen. Ytterligare ett steg kanske är att de kommer att befinna sig utanför din eller min lägenhets- eller fastighetsdörr. Ytterligare steg vill jag inte ens öppet spekulera i.

Vad ska man då göra för att komma tillrätta med detta? Någon patentmedicin har inte jag. Man har släppt detta så långt att om man nu föreslår några verksamma åtgärder blir man beskylld för att vara rasist och främlingsfientlig. Jag är medveten att så kan bli fallet på grund av dessa rader.
Men de får jag ta.

De inte jag förstår är att hur affärsmän och affärsägare kan tolerera att man sitter utanför och även, numera, inne i affärerna. Dom har ju rätt att be dem flytta på sig eller i annat fall begära avhysning. Orsaken torde var den jag ovan angivit.

Ponera att jag skulle, i vart fall för något år sedan, ha tagit min sovsäck och lite andra tillhörigheter och slagit mig ner, på Sergels Torg eller något annat torg i Sverige, för att övernatta. Vad hade då hänt? Jo, jag hade omgående blivit avhyst. De kanske skulle ske även idag om jag slog mig ner på något ställe där jag inte smälter in bland andra tiggare.

De ska bli spännande att se hur långt man kommer att låta detta gå innan man vidtar åtgärder. Och då menar jag kraftfulla åtgärder. Något annat fungerar inte.

Mångkulturellt och mångreligiöst.

Mångkulturellt har vi ofta diskuterat i samband med invandring. Däremot kommer inte mångreligiöst, om man får uttrycka sig så, inte så ofta på tal. Båda sakerna går ju in i varandra i mångt och mycket, dock inte på alla områden.

I Sverige har vi nog ganska god acceptans både när det gäller det kulturella och det religiösa även om en del hävdar motsatsen. Då kan man fråga sig hur det förhåller sig i andra länder. Egentligen en stor fråga som man inte hör så ofta att det pratas om.

En fundering jag har när det gäller det religiösa är hur det skulle ställa sig om man skulle uppföra en katolsk eller protestantisk kyrka i exempelvis Irak, Iran, Saudiarabien eller något annat muslimskt land. De kanske finns redan, vad vet jag.

Om man då tar Sverige så har det byggts en del moskeer. Inte utan synpunkter från en del håll, men dom finns där i alla fall. Även synagogor har uppförts. Att vi bor i ett mångreligiöst land är det väl ingen tvekan om och så ska det vara när det bor människor med olika tro i landet. Var och en ska naturligtvis få var lycklig i sin tro, men som vi ser i en del länder kan du få halsen avskuren om du hänger dig åt "fel" tro. De kan räcka med blotta misstanken. Tydligaste exemplet är väl IS:s och andra terrororganisationers framfart.

Slå en signal till SÄPO.

Slå en signal till SÄPO, inte för att lämna tips utan när du tänker åka iväg och kriga för IS eller någon annan terrororganisation. Ungefär så resonerar man i Sverige för att komma till rätta med ett problem som verkligen håller på att sätta vårt land på kartan när det gäller undfallenhet mot terrorister. Jag syftar här på "Adam", som intervjuades i UG härom dagen.

Jag förstår SÄPO:s frustration när man inte får verktyg att stoppa dessa "satans mördare", som en svensk politiker uttryckte sig en gång i tiden. De är dags att Sverige slutar låtsas att vara något världssamvete och tar tag i detta med en kraftfull lagstiftning och inte bara ett "lallande" för att få "mördarna" eller de presumtiva mördarna på andra tankar.

Bara för att ta ett exempel. Varför ska det vara så kontroversiellt att ha en mera långtgående kameraövervakning? Så fort detta kommer på tal så höjs röster om att det kränker den personliga integriteten. De är klart att de gör för de som är ute i skumma ärenden. Har jag inget att dölja så förstår jag inte problemet.

För att återgå till intervjun i UG så förstår inte jag hur man kan sända ett program där denne "Adam" får sitta och argumentera för sitt handlande, som mördare och terrorist, utan att bli ifrågasatt av intervjuaren. I andra UG-program brukar man inte vara rädd för att kritisera och ifrågasätta den man intervjuar. Man kan börja undra om man är rädd för att bli beskylld för att vara rasist. Då är det illa med journalistkåren. Hoppas detta var ett undantag.

När "Adam" tillfrågades om det var tänkbart att Sverige skulle utsättas för terrorbrott sa han ungefär: "de är nog liten risk så länge Sverige inte aktivt deltar på USA:s sida och bekämpar IS". Alltså ett rent hot, håll er bort så är risken liten eller mindre. Ett hot i klass med Putins uttalande mot Sverige.

Sista ordet torde inte vara sagt ännu. Hoppas bara att det inte blir någon långbänk utan att man omedelbart tar tag i lagstiftningen så att de rättsvårdande myndigheterna slipper stå med mössan i hand och be terroristerna att ringa om de tänker göra något dumt.

Dags att utplåna IS, al-Qaida och Boko Haram.

Först Paris sedan Köpenhamn, för att inte tala om alla bestialiska avrättningar, kidnappningar som de i rubriken nämnda terrororganisationerna har utfört tidigare och kommer att utföra i framtiden om inget radikalt görs. Och då har vi med all sannolikhet inte fått veta alla hemskheter som dessa barbarer har begått.

Sitt beteende skyller man i många stycken på att några tecknare har avbildat profeten Muhammed i olika situationer. Ingen ska få mig att tro att detta är den egentliga orsaken. Hade inte dessa teckningar gjorts och publicerats hade man tagit andra saker som förevändning för sitt handlande.

Helt klart är att till de länder som tar emot en stor mängd flyktingar, också kommer en liten procent potentiella terrorister. Sådana som är lättrekryterade och ges uppgift att nästan på egenhand utföra terrorhandlingar i det land till vilket de kommit som flyktingar eller t.o.m. är födda av föräldrar som en gång flytt.

Man kan inte få stopp på rekryteringen genom att på hemmaplan spåra upp dessa personer och få dem att ändra inställning. Ett visst antal kanske man kan nå och få in på annat spår, men långt ifrån alla. Enda sättet är att med vapenmakt utplåna terrororganisationerna.

Har precis tittat på Uppdrag Granskning där man intervjuar en yngling från Göteborg, som man kallar för "Adam". Man får inte se hans ansikte och hans röst är en skådespelares. Adam har varit i Syrien och stridit med IS. Det är pinsamt hur han får sitta och glorifiera det han sysslat med och varför han gör det utan att den som intervjuar ställer en enda kritisk fråga. Varför, frågar jag mig.

Efter intervjun pratar man med en forskare från England. Han sågar den svenska inställningen till hur man låter dessa människor åka till Syrien och strida och sedan återvända till Sverige på permission för att vila upp sig, få läkarvård, åka tillbaka och fortsätta sitt smutsiga hantverk.

På fråga om SÄPO sökt upp Adam, svarade han att så var fallet, och att man bett honom höra av sig om han åter skulle åka till Syrien. Han menade att så länge Sverige inte "bråkar" med IS och deras verksamhet så är risken liten för terror i Sverige. M.a.o. ett uttalat hot.

Trots detta hot får man hoppas att riksdag och regering har kurage att stifta lagar så att man åtminstone har en rimlig möjlighet att på ett eller annat sätt oskadliggöra dess potentiella terrorister.